Publicerad Lämna en kommentar

Pocketbokens dag

Pocketboken förtjänar att uppmärksammas med en egen dag, idag den 30 juli. Vi tar den för given vid sidan av de glamorösare och seriösare hårda banden, men den är en liten revolution som gjort det möjligt att var som helst medföra litteratur.

Penguin Books lanserade på 1930-talet de första pocketböckerna i den form vi idag är vana vid, men redan på 1800-talet trycktes häftade billighetsupplagor. Det finns inget som inte 1800-talet redan har gjort! Den här gången är 1800-talet dock inte först; den första boken av litet format är mycket äldre än så. Den som ska ha vårt tack för det innovativa, behändiga fickformatet är boktryckaren Aldus Manutius, som dog för mer än 500 år sedan.

Utgåvan av Upton Sinclairs Ett Problem är ett exempel på en pocketbok från 1911.
Publicerad Lämna en kommentar

Antagen till Hogwarts

Den 24 juli 1991 fick Harry Potter sitt första antagningsbrev från Hogwarts. Sedan dess har många elvaåringar hoppats på att få ett eget brev när slutet av juli närmar sig. Kanske går det att själv författa ett antagningsbrev och överraska en intet anande, men förhoppningsfull, elvaåring?

Boksamlaren ska fira genom att läsa om de första kapitlen i Harry Potter och De vises sten och återuppleva Harrys glädje åt att det äntligen händer något lyckligt i hans liv och att hans äventyr nu kan börja.

När antagningsbrevet väl har kommit den 24 juli har den nyblivna Hogwartseleven till 1 september att införskaffa litteratur, magiskt djur, trolldrycksgryta, kvast, skoluniform och trollstav innan det bär i väg med Hogwartsexpressen.
Framme vid Hogwarts väntar insortering för förstaårseleverna. Tänk om Sorteringshatten ger en fel elevhem?!
Publicerad Lämna en kommentar

Boksamlaren om bokhandlar:The English Bookshop

En sommarpromenad genom Uppsala leder gärna till The English Bookshop. Där inne möts besökaren av ett organiserat och bohemiskt kaos, som uppmuntrar till att dröja sig kvar bland hyllorna. Den avslappnade, trivsamma atmosfären är också mycket tack vare personalen! Utbudet fokuserar på engelskspråkiga nyheter, men här hittar besökaren även klassiker i lyxiga nya utgåvor och översättningar av svenska författare. Den här gången passade Boksamlaren på att komplettera med några klassiker.

1995 öppnade The English Bookshop sina dörrar i Uppsala (sedan 2008 finns också en filial i Stockholm), men 2018 var dess stora år då den prisades med The Bookstore of the Year Award på London Book Fair.

Boksamlaren vill tacka de båda expediterna för att de förgyllde besöket!
The English Bookshop i huset på hörnet på Svartbäcksgatan 19, Uppsala.

Här hittar du webbplatsen The English Bookshop.

Publicerad Lämna en kommentar

Boksamlaren om bokhandlar: Söderbokhandeln

Ibland besöker Boksamlaren bokhandlar med nya böcker, precis som en vanlig flanör i staden och väljer då bokhandlar med egen karaktär och personligt utbud. Bokhandlar som är mer än lagerhållning av böcker, som är en upplevelse att besöka även om det inte alltid resulterar i ett tillskott till boksamlingen.

Söderbokhandeln, vars egentliga namn är Söderbokhandeln Hansson & Bruce, i Stockholm är värd ett besök för sin dämpade atmosfär med bokhyllor upp till tak och sin bedagade, vackra inredning. Bokutbudet är sådant att en ny bok till samlingen gärna följer med hem.

Adressen på Södermalm, Götgatan 37, har inrymt en bokhandel sedan oktober 1927, då Hansson & Bruce bokhandel öppnade här. Inredningen är än idag densamma som vid öppnandet. Söderbokhandeln grundad 1874 hade flera adresser på Götgatan: först något längre norrut på nummer 11, för att sedan flytta till nummer 26 och på 1930-talet till nummer 32. 1967 lades bokhandeln ner och namnet togs över av Hansson & Bruce för att bli det nuvarande Söderbokhandeln Hansson & Bruce.

Söderbokhandeln Hansson & Bruce på Götgatan 37, Södermalm i Stockholm.

Klicka här för att komma till bokhandeln: Söderbokhandeln

Publicerad Lämna en kommentar

I boktitlarnas värld

En berättelse börjar på utsidan av boken med omslagsbilden, men i synnerhet med titeln. Både titel och omslag kan avgöra om en bok får följa med hem eller överges för gott. Det kan tyckas vara en något hård slutsats, att någons slitsamma ansträngningar och smärtsamma vånda ska bedömas av ytan som resultatet förpackats i. Men att döma av litteraturhistoriens alla titlar lägger författare mycket möda på att hitta Titeln till sitt verk. Titeln sätter tonen för vad som komma skall och vad som är att förvänta av historien.

Det finns titlar som lever ett självständigt liv, som ger den presumtive läsaren huvudet fullt av bilder utan att behöva öppna pärmen; titlar som är som små poem. Till dessa hör flera favoriter: Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån (Bodil Malmsten), Allt som är fast förflyktigas (Marshall Berman), De dunkla butikernas gata (Patrick Modiano), Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter (Jonas Gardell), På spaning efter den tid som flytt (Marcel Proust), Tordyveln flyger i skymningen (Maria Gripe), På västfronten intet nytt (E.M. Remarque), En kalv med eken stångades (Alexander Solsjenitsyn), Återstoden av dagen (Kazou Ishiguro), Ängeln på sjunde trappsteget (Frank McCourt). Ibland är den svenska upplagans titel till och med bättre än originalet: Tillsammans är man mindre ensam (Anna Gavalda) har i original den något enklare titeln Ensemble, c´est tout.

Parord som titelform är raka motsatsen, men lika fantasiväckande: Sense and sensibility/Förnuft och känsla, Pride and prejudice/Stolthet och fördom (båda Jane Austen), Brott och Straff (Fjodor Dostojevski), Krig och fred (Leo Tolstoj), Mödrar och söner (Kalifatides), Doktor Jekyll och Mr Hyde (R.L. Stevenson), Möss och människor (John Steinbeck). Den sistnämnda är dessutom titeln på Robert Burns ständigt berörande dikt. Det lockar att komponera titlar av parord och att parafrasera de redan kända titlarna, vilket i synnerhet Jane Austens verk råkat ut för: Sanning och skvaller (Curtis Sittenfeld), som har den inte lika parafraserande orginaltiteln Eligible; Stolthet och fördom och zombier (Seth Grahame-Smith), ja det är tre ord men ändå – det är själva principen.

Vissa titlar lockar till ett leende och låter förstå att den här historien gör anspråk på att äga en mångbottnad och kanske till och med sarkastisk kvalitet: Min mormor hälsar och säger förlåt (Fredrik Backman), Sagor för barn över 18 år (Tage Danielsson), Nej! Jag vill inte gå med i en bokcirkel (Virginia Ironside). Somliga titlar är helt enkelt humoristiska, som ett litet skämt författaren burit på och nu måste låta världen ta del av: How to Tell if Your Boyfriend Is the Antichrist: (and if he is, should you break up with him?) (Patricia Carlin), How to Raise Your I.Q. by Eating Gifted Children (Lewis B. Frumkes). Andra kan misstänkas vara omedvetet lustiga: Versailles: The View from Sweden (Elaine Dee and Guy Walton), The Joy of Waterboiling (Thomas Götz von Aust).

Den ultimata titeln måste ändå vara den som från första stund betvingar läsaren att öppna boken, en titel vars dragningskraft inte går att värja sig mot. Det kan vara högst personligt vilken titel som talar till en, därför följer här högst personliga exempel: Varats olidliga lätthet (Milan Kundera) och med samma uppbyggnad, om än inte lika känd – Skönhetens fatala betydelse (Amanda Filipacchi), Portugisiska oregelbundna verb (Alexander McCall Smith), Den allvarsamma leken (Hjalmar Söderberg), Tjänstekvinnans son (August Strindberg), Agnes Cecilia – en sällsam historia (Maria Gripe), Tedags för dystra själar/The long, dark tea-time of the soul (Douglas Adams), Spionen som kom in från kylan (John le Carré), Grupporträtt med dam (Heinrich Böll) som på något märkligt sätt upplevs höra samman med Porträtt av en dam (Henry James), fast den förstnämnda är mycket svårare att föreställa sig, Du ska vara spännande och varm (Anna Bengtsson).

Men ibland är ett enda ord nog för en titel: Idioten (Fjodor Dostojevski).

Publicerad Lämna en kommentar

Handduksdagen

Handduksdagen (Towel day) den 25 maj firas till minne av författaren Douglas Adams . Första firandet ägde rum 2001, två veckor efter författarens död. Den som vill fira Handduksdagen bär med sig en handduk hela dagen, överallt dit dagen tar en. Men varför en handduk? Trots att Douglas Adams science fiction-serie Liftarens guide till galaxen utspelar sig i en högteknologisk värld, där rymdresor mellan galaxens planeter och kontakt med olika livsformer hör till vardagen, är handdukar av betydande vikt. En handduk kan användas vid otaliga situationer som en liftare i galaxen kan bli ställd inför.



I samlingsvolymen Liftarens guide till galaxen, som finns att beställa hos Boksamlaren, beskrivs handdukens oslagbara förträfflighet i kapitel 3 sidan 27 i den första boken med samma namn:

En handduk, står det, är utan all konkurrens det mest användbara föremål den interstelläre liftaren kan ha med sig. Å ena sidan har den stort praktiskt värde – man kan svepa den om sig när man reser över Jaglan Betas kalla månar, man kan ha den under sig när man ligger i marmorsanden i Santraginus V:s soldränkta stränder och inandas de mättade ångorna från havet, man kan dra den över sig när man sover en natt under de röda stjärnor som lyser så starkt över Kakrafoons ökenland, använda den som segel på en liten flotte nedför den väldiga, långsamma floden Moth, doppa den i vatten och använda den som tillhygge i slagsmål, svepa den runt huvudet för att skydda sig mot giftiga gaser eller mot en blick från den Dreglande Dånfinken på Traal (ett osannolikt enfaldigt djur; det tror nämligen att om du inte kan se det, kan inte det se dig – ett verkligt dumt djur alltså, men mycket mycket glupskt), man kan vinka med sin handduk som nödsignal och slutligen torka sig med den om den fortfarande är tillräckligt ren.
Å andra sidan, och det är än viktigare, kan en handduk ha ett oskattbart psykologiskt värde. Om till exempel en kloss (kloss = fastboende; icke-liftare) upptäcker att en liftare har en egen handduk tror han av någon anledning automatiskt att liftaren också innehar tandborste, tvättlapp, tvål, en burk med skorpor, fältflaska, karta och kompass, snören, myggspray, regnkläder, rymddräkt, etc, etc. Det blir då så mycket lättare för klossen att låna liftaren någon av dessa eller ett dussin andra artiklar som han händelsevis råkat ”förlora”? Klossen kommer att tro att en man som kan lifta kors och tvärs genom galaxen, leva som fåglarna på marken, kämpa mot dåliga odds och ta sig fram, men ändå vet var han har sin handduk, en sådan man är någonting att räkna med.


Serien Liftarens guide till galaxen är en av Boksamlarens mest omhuldade läsminnen, att få sätta sig och fortsätta läsa var en fest. Jag minns glädjen när jag, efter att ha njutit av de fyra första böckerna, insåg att en femte bok nyligen blivit utgiven – min tid med Arthur Dent var inte slut! Historien är ojämförligt rolig och dråplig, den innehåller samhällskritik och beska samtidsiaktagelser och tillhör nu vår kulturella referensram; att meningen med livet är 42 och att en kopp te är den största gåtan är allmän kunskap.

Publicerad Lämna en kommentar

Författarintervju: Kai Bruno

Kai Brunos böcker utspelar sig bland annat i Sundbyberg och författaren har själv anknytning till landets minsta kommun, därför var det extra roligt att träffas i Gröna Stugan vid Lötsjön i Sundbyberg för en pratstund. Aprilvädret gör den här dagen skäl för ryktet om att vara ombytligt och oförutsägbart, men vi väljer ändå att sitta ute.

Hur förberedde du dig inför att skriva din första bok?
Jag har haft en idé om att skriva en bok sedan 20-årsåldern. På den tiden fanns inga datorer och jag skrev ned en del på skrivmaskin. Kom aldrig igång riktigt och sen tog annat i livet plats. Började så smått igen för cirka 10 år sedan men tänkte egentligen att det skulle vänta till pensionen eftersom jag hade mer än fullt upp att göra. Att det trots allt kom igång kan jag nog tacka min sambo för. Hon ifrågasatte varför jag inte satte igång direkt och gav mig en skrivkurs på nätet, skrivsidan.com. Jag fick via den kontakt med Leffe Grimwalker som har varit ett riktigt bra stöd i min utvecklig. I början gick jag nog igenom alla ”barnsjukdomar”.

Hur började din passion för böcker och skrivande? Hur blev du medveten om din lust att skriva?
Jag har alltid tyckt om att läsa, men har ändå inte läst så mycket som jag önskat. Det är nog delvis på grund av att min lästakt är ganska långsam, inte till den grad att jag är dyslektiker, men ändå så att det påverkar. Sedan handlar det förstås om att ha tillräckligt med tid, vilket det har varit ”lite si och så” med.
Skrivlusten handlar nog om en längtan att vara kreativ, att skapa, att gestalta. Det har tagit sig många uttryck genom åren, ett slags sökande. Jag tror jag blev riktigt medveten när jag kände att det var ett sätt att knyta ihop konstnärskapet, mystiken, människan, samhället, ja allt jag ville beskriva, i en berättelse.
Drömmarna har varit en av många inspirationskällor eftersom mina har varit så livliga – i drömmarna har det inte funnits gränser, jag har upplevt mig själv i olika åldrar, att jag haft olika roller, levt i olika tider.

Ser du dig i första hand som författare eller psykiater?
Jag ser mig nog som ”mångsysslare” och har svårt att identifiera mig med det ena eller andra. Det kanske låter splittrat, men det är nog så jag har varit hela livet. Tycker väldigt mycket om mitt yrkesval och arbetet som läkare/psykiater. Det har gett mig så många möten med människor genom åren, så många som jag bär med mig och tänker på, så många livshistorier. Det är en av anledningen till att jag skriver, för att ge alla som jag sett kämpa, ett ansikte. Mina böcker är präglade av det, även om karaktärerna är påhittade har jag lagt ner mycket arbete för att göra levande beskrivningar av människor och livsöden. Mina böcker är mörka, inte för att det är självupplevt, utan för att min erfarenhet är att det är så verkligheten ser ut för många.
Att jag nu trappat ned mitt arbete och tar ut pension är därför att jag känner starkast för författarskapet. Kanske har jag arbetat så länge som psykiater att jag inte upplever utmaningar längre, nästan allt som jag ska fatta beslut om känns igen från tidigare, i alla fall mer eller mindre. Men människan bakom är förstås alltid unik.
I mitt yrke som läkare/psykiater ingår också mycket skrivande.

Varför skriver du?
Skrivandet har alltid funnits med mig som sagt. Jag kom också in på journalisthögskolan en gång men tackade nej, mest för att jag hade planerat att resa ett halvår. Efter det bestämde jag mig i stället för att utbilda mig till psykolog (vilket jag hoppade av efter 3 terminer).
Passionen har i alla fall varit att skildra människor, deras inre resor och relation till samhället. Men även magin och mystiken. Det där ouppnåbara, gränslandet för vad vi kan förstå.
Ett tänkande som är en tråd i alla mina böcker är att vi rör oss mellan tre sfärer, den vetenskapliga – som vi ska följa och inte ifrågasätta, förståelsesfären – där vi ska ge varandra bilder, fylla ut, ha åsikter om, och trossfären – som är var och ens egen övertygelse där man inte ska pådyvla andra vad man själv tror, den ska definitivt inte tala om för människor hur de ska leva och absolut inte kopplas till politik. Mitt liv har varit en resa genom dessa tre olika sfärer och skrivandet uttrycker denna resa.
Minnenas skuggor och Den blå safiren var från början en bok. Men genrerna och målgrupperna skilde sig för mycket, de olika sfärerna blandades, och när jag jobbade med redaktör kom vi fram till att lyfta ut den del som blev Den blå safiren.

Hur hittar du tid och energi att skriva?
Jag behöver inte leta efter energi, har nog en sådan där hjärna där det ”pluppar upp” idéer hela tiden. Det betyder inte att alla är bra och väldigt mycket kasseras, i Minnenas skuggor (den första boken) handlar det kanske om 1000 A4 sidor, i Den blå safiren (den andra boken) är det fyra karaktärer som jag har strukit. Det blev bättre i Silverhjärta (avslutande boken i trilogin), där har jag varit mer genomtänkt från början om innehållet. I och med att jag har tyckt att det är så roligt, tog jag i början all ledig tid, förstår i efterhand faktiskt inte riktigt hur det gick till. Idag arbetar jag cirka halvtid, så då är det inte lika svårt att avsätta tid. Jag har lätt att sätta igång, men sedan får man ju ta sig tid. Energin kommer med skrivandet.
Det tar tid att sätta sig in i det man skriver, att sätta sig in i karaktärerna, det kan ta hela dagen. Strukturen i historien växer fram under skrivandet, medan helheten finns från början.

Var skriver du helst?
Jag har skrivit överallt, på flyg, tåg, även pendeltåg (ett halvår), i skärgården, när jag är på utlandsresor. Men helst sitter jag nog i huset hemma och tittar ut i trädgården.

Vilken framtidsvision i litteraturen tycker du bäst om? Boksamlaren är förtjust i Karin Boyes Kallocain, vad känner du för den?
Jag har nog inte tänkt på det. Men Kallocain liksom 1984 speglar kontrollsamhällen och diktatur, dystopier som många kanske ser som orealistiska men som delvis kan bli verklighet, tror jag. Demokratin är hotad i stora delar av världen och även i Sverige börjar vi nagga i kanten på individens fri- och rättigheter. Fler böcker som speglar utvecklingen i samhället behövs, tänker jag, det var delvis därför jag skrev Silverhjärta.

Hur har trilogin Minnenas skuggor blivit mottagen?
Jag får väl mest höra från de som tycker om mina böcker, men det har varit mycket positivt. Kritik har ofta handlat om att de är för mörka. Någon tyckte att det var för mycket dialoger. Mest kännetecknade för de positiva kommentarerna som jag har fått är att språket är välskrivet och målande, att karaktärsgestaltningarna är inlevelsefulla, att de är starka skildringar och att det inte går att sluta läsa.
Jag märker att det inte räcker att många som läser böckerna tycker om dem. För att få spridning idag behöver man visa upp sig och marknadsföra sig på ett helt annat sätt än förr.

Vilket är nästa steg i ditt författarskap? Har du börjat skriva på någon ny historia?
Ja. Jag skriver på en bok som preliminärt har titeln Det andra rummet. Huvudperson är Ola som arbetar som vårdare i psykiatrin i Falun. Han blir kontaktperson till en psykotisk patient vars hela liv är en vanföreställning, tror man. Ola har inte kommit vidare i livet, det har runnit ifrån honom. Han har inte heller hängt med i samhällets utveckling, i synnerhet vad gäller synen på kvinnor och jämställdhet. Hans attityder skapar irritation och leder till att han blir utfrusen. Ola inser att han måste ändra på sig, vill egentligen det och hamnar i kris, framför allt när han börjar ana att patienten har kopplingar till honom.

Vilken skönlitterärbok (/-böcker) har påverkat dig eller stannat kvar hos dig?
Svårt att svara på. Den första som jag riktigt fastnade för var (som för de flesta andra) Sagan om ringen trilogin. I unga år fängslades jag sedan av mörka böcker som Dostojevskis Anteckningar från källarhålet. Jag läste också många böcker om mysticism, bland annat hela serien av Carlos Castaneda En annorlunda verklighet. En bok som påverkat mig mycket är Herman Hesses Glaspärlespelet. Det finns ett slags magi i den som blev kvar i mig. Att alla uttrycksformer har formler som förenar dem. (”Spelet” kan till exempel gå från musik till matematik.) Jag kan tänka mig att det i Den blå safiren finns exempel på att jag har tagit intryck av Hesses bok.
Men jag har även tyckt om humoristiska romaner som Paasilinnas Kollektivt självmord. På senare tid har jag fastnat i en del lyrik, bland annat av Karin Boye och Tomas Tranströmer. Språket i Mo Yans böcker har jag också tagit intryck av.
Poesin har varit betydelsefull både under både uppväxten och i skrivandet. Det uttrycksfulla språket har varit viktigt.

Var läser du helst?

Numera blir det mest e-böcker på kvällen när jag lägger mig. Jag blir lätt sömning när jag läser, så många kvällar blir det inte så många sidor.

Vilka anser du vara Fantomens litterära kvaliteter?

Jag har inte läst den så mycket (antar att du menar serietidningen), men Kalle Anka var jag frälst i som barn. Tycker att serier behövs. Det är klart att den typen av ”kiosklitteratur” är lättläst och bred. Men jag kan förstå behovet att ha något som är lättillgängligt och att inte behöva tänka eller analysera så mycket.

Vem tycker du borde få Nobelspriset i litteratur 2020?

Jag har ingen åsikt om det. Läser för lite för att bilda mig en uppfattning. Överhuvudtaget har jag dålig bredd i kunskap om författare/böcker. Det beror säkert delvis på att jag har svårt att få in fakta om det inte finns i ett sammanhang för mig. Är lika dålig på skådespelare eller andra kända personer, tyvärr, kämpar med det.

Du har en konstnärlig sida och gick på konstskola, finns det en särskild konstnär/stil/period som betytt extra mycket för dig?

Ja, det tycker jag, impressionismen, även kubismen och expressionismen. Impressionismen med de uttrycksfulla färgerna och kontrasterna, som förstärker uttrycken. Mandalasymbolerna som återkommer framför allt i Den blå safiren, kan kanske sägas vara kubistiska. Expressionismen ligger nära mig, eftersom där är uttrycket viktigare än att skildra verkligheten exakt.
Jag känner mig mer som den kreative och skapande än som akademiker, trots alla studieår. Målandet och skrivandet hör samman med den kreativa sidan, med lusten att skapa.

En målning av van Gogh är central i handlingen i Den blå safiren. Huvudpersonen, Jarl, har starka minnen kopplade till den.

Kai avslöjade att det är hans egen målning på första bokens omslag. Boksamlaren tycker att kommande böcker med fördel kan använda andra av Kais målningar; författarens personliga uttryck blir tydligare och boken ett allkonstverk.

Är du själv en boksamlare?
Nej, Jag har kvar några gamla böcker som är roliga, men söker inte efter något särskilt. Poesin har jag sparat.

Har du några tips till andra som drömmer om att skriva?

Det är många men här är några:
– Utan en bra karaktär blir det aldrig någon bok, vässa den.
– Kill your darling, skala bort, förenkla.
– Ta dig tid.
– Se till att få feedback.

Vad hade du för betyg i Svenska i skolan?
4,7 (då låg skalan mellan 1 och 5).

När vi sagt adjö med vinkningar som upprätthåller riktlinjerna för att förhindra smittpridning, tar Boksamlaren en liten promenad vid Lötsjön. I tankarna snurrar Kai Brunos boktips, särskilt Glaspärlespelet, Kollektivt självmord och Anteckningar från källarhålet. Men Kai hade ännu ett tips i gåva åt oss: Klackenbergs bokhandel i Sundbyberg. Tankarna tar en ny vändning och planer på hur de två tipsen kan samordnas till en somrig bokutflykt i Sundbyberg tar form.

Författaren Kai Bruno.

Bibliografi

  • Minnenas Skuggor, 2017
  • Den Blå safiren, 2018
  • Silverhjärta, 2020

Klicka här för att komma till Kai Brunos webbplats

Publicerad Lämna en kommentar

Harry Potter och det aldrig sinande intresset

2 maj är Harry Potter-dagen, dagen (1998) då den sista striden mellan de onda och goda krafterna utkämpades, som förvandlade Hogwarts till ett slagfält och då Harry besegrade Voldemort. På årsdagen hedras offren och segern firas.

Harry Potter and the Philosopher’s Stone gavs ut första gången 1997. Det har gått 23 år sedan dess och intresset är, såsom det nu ser ut, aldrig sinande. JK Rowling skrev de följande åren efter den första bokens utgivning sex böcker som utvecklade och fullföljde historien om Harry Potter. För varje bok ökade intresset, med köer utanför bokhandlarna när en ny bok släpptes. Intresset blev ganska snart internationellt, böckerna har översatts till 79 språk och sålts i sammanlagt 450 miljoner exemplar. Nej, det går inte att föreställa sig den mängden böcker. På svenska gavs första boken ut år 1999 med titeln Harry Potter och de vises sten.

Redan i november 2001, sex år innan JK Rowling skrev den avslutande boken, hade den första filmen, Harry Potter och de vises sten, premiär. Totalt blev det åtta filmer baserade på de sju böckerna. Filmerna kompletterar och fördjupar berättelserna främst genom det förträffliga skådespeleriet. Och intresset för Harry Potter ökade ytterligare. Sista filmen i sviten kom upp på biograferna i juli 2011, men även långt efter detta levde intresset. Sidor på nätet där Potterheads kunde hålla kvar den magiska världen, konton på Instagram där bilder ur filmerna fungerar som gamla tiders fotoalbum och på biblioteken fortsatte böckerna att vara utlånade, inte ens på antikvariaten fanns böckerna att uppbåda (givetvis fanns de hos nätbokhandlarna och de vanliga bokhandlarna). Warner Bros. Studio Tour i London har tveklöst bidragit till att hålla fascinationen och intresset på högsta nivå. Boksamlaren var något tveksam till en så uppenbar turistaktivitet, men jag erkänner – jag föll fullständigt för de uppbyggda miljöerna: Griffindors elevrum, att få gå in i Hogwarst expressen, Weasleys självgående kök, Snapes lärorum och Umbridges rosa inferno. Och att sedan få köpa Bertie Botts bönor och en alldeles egen Hogwartscardigan (vilken skulle du välja? jag valde till slut Griffindors färger, för Harry är ju ändå alltid Harry)!

Förlåt… jag rycktes med där en liten stund… vi kan fortsätta nu.

Sedan finns också de fiktiva böckerna som tillhör den magiska världens vardag: Fantastic beasts and where to find them (2001) som är en lärobok för Hogwartselever, Quidditch Through the Ages (2001) och sagoboken The tales of Beedle the Bard (2007); alla ger möjlighet till större samhörighet med den magiska världen.

2016 startade en ny våg av intresse för historien om Harry Potter och den magiska världen med två stora händelser: premiären av pjäsen Harry Potter and The cursed child i juli på Palace Theatre i London och filmpremiären av Fantastic beasts and where to find them i november. För första gången läste Boksamlaren ett pjäsmanus. På sin höjd har det tidigare bara bläddrats i Shakspears dramer för att få bekräftat att minnet av specifika scener var riktigt. Det är en sorg för Boksamlaren att ännu inte ha fått se pjäsen – jag har hört att den är fantastisk. Filmen är den första av fem planerade i Fantastic Beasts-serien. 2018 blev vi belönade med nummer två, Fantastic Beasts: The Crimes of Grindelwald. Den tredje filmen skulle börja filmas i vår, men blir med all säkerhet uppskjuten.

Med det återupptäckta intresset för Harry Potter firades sedan 2017 20-årsjubileumet av utgivningen av Harry Potter and the Philosopher’s Stone. British Library hade en utställning, Harry Potter: A History of Magic, som lyckligt lottade kunde besöka mellan 20 oktober 2017 och 28 februari 2018. Utställningen visade verkliga historiska artefakter och magins kulturhistoria tillsammans med JK Rowlings magiska uppfinningar. Tursamt för oss mindre lyckligt lottade publicerades också två böcker med inspiration från utställningen, Harry Potter: A History of Magic: The book of the exhibition, för den äldre publiken och Harry Potter: A Journey Through a History of Magic för den lite yngre, dessutom producerade BBC en dokumentär (någon som vet om den fortfarande finns att se???).

2019 släptes fyra stycken e-böcker, vilka är en vidareutveckling av ljudboksvarianten av Harry Potter: A Journey Through History of Magic från 2017. De fyra e-böckerna följer lektionerna på Hogwarts, så att vi också får vara magielever (eller ja, nästan i alla fall) – Harry Potter: A Journey Through Charms and Defence Against the Dark Arts, Harry Potter: A Journey Through Potions and Herbology, Harry Potter: A Journey Through Divination and Astronomy och Harry Potter: A Journey Through Care of Magical Creatures. Boksamlaren ser gärna att dessa fyra ges ut i pappersform; det är svårt att ha e-böcker i sin samling.

Harry Potter finns, förutom i böcker, filmer, filmstudio, pjäs, utställning, e-böcker och TV-dokumentär, självklart också på internet. Wizarding world (tidigare kallad Pottermoore) är den officiella Harry Potter-webbplatsen, som sedan Fantasic Beasts-filmerna är platsen för hela JK Rowlings magiska värld. Författaren har sin egen webbplats, där hon låter oss ta del av små naggande spännande, aldrig tidigare avslöjade detaljer. Den svenska utgåvans nuvarande förlag, Rabén och Sjögren, har www.harrypotter.nu, som verkar ha kommit till vid det svenska 20-årsfirandet 2019. Sedan finns det inofficiella webbplatser; jag råkade snubbla över The Harry Potter Lexicon, men anar att det där ute döljer sig oräkneliga Harry Potter-relaterade webbplatser (vilka känner ni till och brukar besöka, kanske en utmaning för Potterheads att leta rätt på, om inte alla, så de bästa?). I en annan del av internet lever podcasten och där finns inte förvånande också Potterpodden – Harry Potter bok för bok, som lanserades 2019 för att fira det svenska 20-årsjubileumet. Podden sänder fortfarande och är framme vid avsnitt 28.

Sedan finns det alla dessa böcker som svävar kring Harry Potter: böcker som lär oss mer om Harry Potters magiska värld, exempelvis Harry Potter: The Mysteries of Hogwarts av Jody Revenson, Harry Potter, The Ultimate Quiz Book av Jack Goldstein, Seekers Guide To Harry Potter av Trevarthen och Philip I. Levy, Harry Potter – The Ultimate Book of Facts av Jack Goldstein; böcker som analyserar historien om och fenomenet Harry Potter, exempelvis Harry Potter av S. Gunelius, What’s a Christian to Do with Harry Potter? av Connie Neal, Females and Harry Potter av Ruthann Mayes-Elma, The Lived Theology of Harry Potter av Apostolides Anastasia, The Politics of Harry Potter av Bethany Barratt, Harry, a History: The True Story of a Boy Wizard, His Fans, and Life Inside the Harry Potter Phenomenon av Melissa Anelli; böcker som parodierar orginalhistorien, exempelvis Barry Trotter och den skamlösa parodin, Barry Trotter och den onödiga uppföljaren samt Barry Trotter and the dead horse av Michael Gerber (The Potter Puppet Pals av Neil Cicierega är en flashfilm som hör till parodiklassen) och böcker om skapandet av filmerna, exemplvis Harry Potter: Film Vault: Volume 3: Horcruxes and the Deathly Hallows av Jody Revenson.

Boksamlaren har snuddat vid sin faibless för Harry Potter-memorabilia och uppenbarligen är jag inte ensam om att uppleva dragningskraften hos objekten. Alla produkter för att minnas och komma nämare den magiska världen och de fantastiska historierna gör en alldeles matt och fylld av blandade känslor: trollstavar, halsdukar, pussel, godis, smycken, nyckelringar, pennor, leksaker och jag kan faktiskt inte räkna upp alla! Det verkar dessutom komma nya hela tiden – doftljus, popup-böcker, konstföremål. Det är inte bara produkterna som blir fler, utan även platserna där de saluförs; Wizarding World berättar att till sommaren öppnar den första officiella Harry Potter-flagshipbutiken i New York. Här kommer den största samlingen i världen av Harry Potter- och Fantastic Beasts-produkter att finnas. Wizarding World deklarerar glatt vidare att besökaren får interaktiva upplevelser och flertaliga möjligheter till fotografering.

Det känns lämpligt att avsluta med den retoriska frågan om det finns någon ände på intresset för Harry Potter, men frågan hänger egentligen ihop med en mindre abstrakt och mer litteraturvetenskaplig fråga: finns det någon ände på historien om Harry Potter?

Publicerad Lämna en kommentar

Världsbokdagen och Sankt Göran

Dagen, som infaller den 23 april, instiftades av Unesco 1995 för att uppmärksamma boken och upphovsrätten. Katalonien i Spanien har sedan 1900-talets början firat skyddshelgonet Sankt Görans dag den 23 april genom att en bok ges som gåva till dem man tycker om och givaren får en ros tillbaka. Boken symboliserar kulturen och rosen kärleken. Under sedvanliga omständigheter skulle gatorna i städer och byar runt om i Katalonien denna dag ha fyllts med bokstånd och försäljning av rosor. Sankt Göran är Kataloniens skyddshelgon och firandet av Sankt Göran går i de katalanska länderna tillbaka till senmedeltiden. Enligt legenden växte en röd ros upp ur marken där drakens blod flutit när Sankt Göran dödat den. Sankt Göran gav rosen till prinsessan han räddat som en symbol för kärleken.

Ursprungligen föreslog den valencianske författaren Vicente Clavel Andrés år 1926 en internationell bokdag för att fira Miguel de Cervantes, vars dödsdag troddes vara den 23 april. Den 23 april är en minnesdag för flera författare förutom Cervantes: Shakespeare, Inca Garcilaso de la Vega, M. Druon, V. Nabokov, Laxness, J. Pla med flera. Dagen blev internationell då International Publishers Association med inspiration från den katalanska traditionen lyfte frågan om en internationell dag och Spanien lämnade förslaget till Unesco.

Världsbokdagen är en fin dag att ge varandra böcker, oavsett om det är inspirerat av den katalanska traditionen eller ej, oavsett om givaren får en ros eller ej.

Publicerad Lämna en kommentar

Boksamlaren och den vandrande vålnaden

Boksamlarens historia som läsare började med serietidningar. Det fanns en köpa/byta/sälja-serietidningsbutik på gångavstånd från hemmet, inte mer än en halvtimma bort. Jag gick med lätta steg, det bekymrade mig inte att vägen gick längs motorleden och varvet. Butiksinnehavaren tröttnade till slut på mina ändlösa besök. Jag var nämligen inte intresserade av den ena tredjedelen i hans affärsidé, den om att kunderna skulle köpa något. Jag ville byta. Egentligen borde han varit nöjd; jag var väldigt försiktig med mina tidningar. Sertidningsbutiken hade en lockande rörig samling av Kalle Anka, Lilla Fridolf, Bamse och alla möjliga superhjältar, men i fokus för mina serietidningsaffärer var Fantomen. Så här i efterhand kan jag inte förklara varför just Fantomen blev favoriten. Var det den höga kvaliteten i teckningarna? De riktigt spännande äventyren? Kärlekshistorien med Diana? De historiska äventyren?

Allteftersom jag förkovrade mig i serietidningarnas värld och förfinade min smak, kom jag att föredra seriealbum. Serietidningsbutiken stängde en dag, så som sådanda inrättningar har för vana att göra, och jag hittade istället seriealbumen på B&W och liknande platser med oväntade litterära fynd. Ögonstenarna som sparades genom livets förändringar har varit, förutom Fantomen, Oliver och Colombinas äventyr och Yoko Tsuno. Biblioteket var som alltid en pålitlig källa, även vad gällde seriealbum. Här hittade jag främst Asterix alla album.

Serietidningar kan inta en viktig roll i uppmuntran till läsning och vara ett stöd i läsutveckligen hos den nyblivna läsaren. Använda med insikt kan serietidningar bli en startpunkt för utforskning av litteraturen och en grund för att anta utmaningar i litteraturhistorien.

Fantomen finns kvar bland Boksamlarens lektyr, men resterna av den omsorgsfullt införskaffade samlingen har spelat ut sin roll och det är dags skiljas. Det dags att förnya förhållandet till den vandrande vålnaden.

Edward Bloms tips om skoltidens klassiska mellanmål, limpsmörgås och O’boy, som tilltugg till läsning av Fantomen är perfekt! Men det kanske inte är överaskande, då Edward kan sin sak både när det gäller Fantomen och tilltugg.
Boksamlaren har svårt att avgöra om ost och gurkskivor eller prickigkorv och paprikaringar var bäst på Skogaholmslimpan. O´boyen föredras dock varm.