Publicerad Lämna en kommentar

Lucka 15

Glad tredje advent! Dagens bok I år blir det nog bättre är en samling korta noveller, som samtliga utspelar sig vid jul. Jag förundrades gång på gång över de beskrivna familjeförhållandena, rollen som tilldelats kvinnan och synen på äktenskapet. Novellsamlingen gavs först ut 1995, en tid i mitt eget liv jag minns väl, men som i dessa noveller framstår som så främmande att det kunde vara förra sekelskiftet. Läsningen väckte många frågor; har förutsättningarna genomgått denna förvandling på så kort tid, kan det varit så stora skillnader mellan de irländska och svenska samhällena, eller var jag själv omedveten om hur det förhöll sig? En läsupplevelse jag inte väntat mig av en julbok.

Bokomslaget är i alla fall en omisskännlig påminnelse om 1990-talet!

Ett smakprov:

Det hade varit trevligt om ingen hade känt till Virginia, det visste Helen. Hon hade vetat om det från början, men hon hade inte sagt något. Hon trodde inte att det skulle vara. Virginia var ung och söt och dum i huvudet och arbetade på Nicks kontor. Sådant hände ideligen, det var mycket sällan som det spräckte folks äktenskap. Om hustrun var förnuftig och höll huvudet kallt. Den enda faran låg i konfrontationer, och varför tvinga en hygglig och rättskaffens karl som Nick att välja mellan sin praktiska fru Helen och söta lilla Virginia. Varför inte välja att inte låtsas om det och hoppas att Virginia hittade en annan man.

Publicerad Lämna en kommentar

Lucka 14

Hos Boksamlaren finns en hel del Agatha Christie till försäljning ur serien Bonnier Pocket, utgiven på 1990-talet. Men jag valde Mordet på Orientexpressen, då den är särskilt tilltalande i juletider. Inte för att komplotter och mord skulle vara något att eftersträva under julen, eller under någon annan tid på året för den delen, utan för att ingredienserna är perfekta: en glamorös tågresa då ånglok drog det än idag mytomspunna Orientexpressen, ett insnöat resesällskap och ett sinnrikt komponerat mysterium.

Ett utdrag:

Då han vaknade stod tåget fortfarande stilla. Han drog upp gardinen och tittade ut. Höga snövallar på ömse sidor om tåget.

Han såg på klockan. Den var nio.

En kvart före tio trädde han ut ur sin kupé, putsad och fin, och begav sig in i restaurangvagnen, där det rådde en allmän beklagan. Alla skrankor mellan passagerarna var nu nedbrutna. De var alla olyckskamrater.

Publicerad Lämna en kommentar

Lucka 13

Boksamlaren hoppas ni den här morgonen blir ordentligt lussade för, med tända ljus, skönsång och lussebullar! Die Schwedische Küche lockar till ett leende denna Luciamorgon; detta är något så udda som en tysk kokbok från 1964 om det svenska köket. Och de valde Lucia för att pryda det mycket tidstypiska bokomslaget! Kokboken innehåller recept, beskrivningar av svensk kultur och självklart av svensk matkultur.

Det blir inget utdrag ur boken, tyska känns lite för mycket så här tidigt på morgonen.

Publicerad Lämna en kommentar

Lucka 12

Privatdetektiven Sidney Grice och hans myndling March Middelton i London under den viktorianska tiden är nya, intressanta bekantskaper för Boksamlaren, som gärna läser om Sherlock Holmes, Hercule Poirot och Victor Legris. Jag har nog inte nämnt hur mycket jag tycker om 1800-talets slut, särskilt i London eller Paris. Så mycket att jag tror att jag hamnat i fel århundrade på fel plats. Litteraturen, konsten, stadsbyggnaden, världsutställningarna och ja, faktiskt också modet vid den här tiden – allt tilltalar mig. Jag slår mig, med andra ord, mer än gärna ner med Morden på Mangel Street i trygg förvisning om att få tillbringa många timmar med deckarparet, då detta är första delen av fem.

Ett litet utdrag:

Vi gick förbi en av pubarna som flickan hade pratat om, Duke of Marlborugh. Ångorna av öl och gin var väldigt frestande.

“Vad gör vi nu?” frågade jag samtidigt som Sidney Grice puttade en trasig kastrull ur vägen.

“Ja du, March, hur vore det med lite förfriskningar? Jag tror att vi gjort oss förtjänta en rejäl styrketår”, sa han, “i form av te.”

Boken är såld!

Publicerad Lämna en kommentar

Lucka 11

Ännu en bok av Astrid Lindgren i Boksamlarens adventskalender. Märks det att Boksamlaren har svårt att släppa böckerna från barndomen och de läsupplevelser de gav? Och att jag gärna vill dela med mig till dagens barn? Det här är den första boken om Madicken på Junibacken. Här finns många av de tokiga upptågen vi minns från både boken och TV-serien: när Madicken skyller allt på Rickard, när Lisabet petar in en ärta i näsan och när Madicken ska flyga med paraplyet. Men vi får också lära känna Madickens stora patos för de som inte är lika lyckligt lottade som hon själv.

Lite ur Madicken:

– Sisådär, säjer Alva kvällen före julafton, nu är det färdigt! Oj vad jag är trött, men färdigt är det alltihop!

– Utom julgranen, säjer Lisabet, för den ska pappa och mamma klä i natt, när vi sover.

Madicken säjer ingenting, hon bara kurar ihop sej och ryser så där som hon gör, när allting är så härligt, att man knappt står ut med det.

Ja, nu kan julen få komma till Junibacken, allt är färdigt för att ta emot den.

Publicerad Lämna en kommentar

Lucka 10

Jag vill också vara där; i Paris, i den desillusionerade franska bagarens kök, på cykeln genom snöiga gator. Fast jag inte kan baka och fast jag inte cyklar. Men så lockande är den här charmiga historien om en något livstrött engelsk lärarinna, som plötsligt en jul ska delta i en baktävling i Paris.

Två små utdrag för att locka er också:

Ljusa marsipanbakelser, flätade wienerbröd med choklad och florsocker, kletiga Napoleonbakelser, läckra små pajer med mandelkräm, kaffe-éclairer upplagda som fingrar på ett fat och pajer med vaniljkräm toppade med mängder av röda bär. På hyllan ovanför trängdes staplar av glänsande chokladkakor. Mörka blanka chokladpraliner med körsbärsskaft som stack upp på toppen, kakaobeströdd tryffel, randiga karameller och kola doppad i ganache.

Men till vänster fanns Rachels absoluta favorit.

“Jag har alltid gillat la Religieuse”, sa hon och pekade på två runda éclairer, den ena ovan på den andra och med en krage av grädde runt “halsen”. “Jag väljer alltid den när jag kommer till Frankrike.”

När Rachel cyklade till konditoriet nästa dag snöade det fortfarande. Det var uppfriskande att känna de små snöflingorna som prickade henne i ansiktet och hon trampade på så fort hon kunde. Vem hade kunnat ana att hon skulle cykla omkring i Paris som om staden hade varit hennes?

Publicerad Lämna en kommentar

Lucka 9

Döda själar, som skrevs 1842 av den store ryske författaren Nikolaj Gogol, är en rysk klassiker i dess fulla bemärkelse. Den är en levande, mustig och humoristisk skildring av den ryska landsbygden under 1800-talets mitt; läsaren får känna dofterna och smakerna. Med berättelsens förslagne antihjälte Tjitjikov som ledsagare reser vi mellan gods och städer i Ryssland, vi får träffa den ena färgsprakande karaktären efter den andra.

En inledning värd namnet:

In genom porten till värdshuset i guvernementsstaden körde en ganska vacker liten kupé på fjädrar, en sådan som används av ungkarlar: avgångna överstelöjtnanter, stabskaptener, godsägare med omkring hundratalet bondesjälar – kort sagt alla dessa herrar på medelnivå. I kupén satt en herre, inte vacker men inte heller ful, varken tjock eller för smal; man kan inte säga att han var gammal, emellertid var han inte heller alltför ung.

Publicerad Lämna en kommentar

Lucka 8

Andra advent! Jag älskar att tända ljusen i adventsstaken! Det är en försynt påminnelse om att julen närmar sig, och visst hör tända ljus ihop med böcker och läsande? Vaxade juveler och brända hjärtan behandlar de små, enkla sakerna, de som när de stora, dramatiska gesterna tagit slut, är det som ger livet verklig mening.

Ett litet exempel:

“Vill du vara snäll och duka fram det som står på hyllan till vänster i skafferiet.”

Dofterna slog emot Marika. Hon kunde inte komma på vad det var som luktade så speciellt, men det kändes liksom i hjärtat. I hennes föräldrahem hade det också funnits ett skafferi. De inplastade faten var fyllda med ägghalvor, lax och kallskuret kött.

Publicerad Lämna en kommentar

Lucka 7

Hjärta av damm är en av Ingelin Angeborns ungdomsböcker som tar en med in i en värld av övernaturliga, mystiska och rysliga händelser. I centrum finns Bella, Gamla Ekmanska teatern där hon under höstlovet går en teaterkurs och ryktet om spöken.

Ett utdrag utan att avslöja för mycket:

Jag tänkte på den svarta vindsgluggen och på dockan i förrådet och skyndade på mina steg. Tänk om det inte bara var inbillning? Tänk om dockan faktiskt hade blinkat? Och tänk om vindsfönstret faktiskt hade tittat på mig? Jag sprang den sista biten hem, flämtande och ängsligt stirrande åt alla håll. Med ens var varenda ljud skrämmande och varje rörelse i ögonvrån en tänkbar fara.

Publicerad Lämna en kommentar

Lucka 6

Många är vi som funderat på hur det skulle vara att som vuxna träffa det gamla gänget från högstadiet eller gymnasiet. Är de där två innetjejerna fortfarande lika coola eller hade de, förhoppningsvis, blivit rynkiga och tråkiga, och är han verkligen så snygg som du mindes honom…? I Utan att släppa taget utforskas den något osunda, men kittlande fantasin.

Ur boken:

Issa kom in i biblioteket iklädd en vit, djupt urringad sidenblus, svarta lediga sidenbyxor och ett par silvriga Manolo Blahniks med höga stilettklackar och ett litet fyrkantigt spänne fram. Hon såg fantastisk ut – och om Agnes räknat rätt var detta hennes sjätte ombyte bara idag. Issas liv påminde på så många sätt om en teater.