Publicerad Lämna en kommentar

Militärhistoria i vår fredliga vardag

Eldrör, troféer tagna från danskarna i Glückstadt 1814.

Vår samtid uppvisar en aldrig avtagande fascination inför krig och i synnerhet andra världskriget.  Det är en ständig inspirationskälla för film, litteratur, tv-serier, bräd- och dataspel och museér, men har också gett upphov till en mängd dokumentärfilmer och faktalitteratur. De senare sträcker sig från historiska skeenden och stormakts politik, till enskilda personerns biografier och tekniska innovationer. Det är därför ett utvecklande och givande ämne för boksamlande. Alla militärböcker som kommit min väg senaste tiden, fick mig att vilja komma närmare det som böckerna berättar och var är det bäst att ta reda på mer än på Armémuseet.

 

 

 

Bakladdade kanoner från Åkers Styckbruk modell 1854.

 

 

 

 

 

 

 

 

På museet tillåts besökaren möta de verkliga objekten, som finns beskrivna eller på bild i böckerna. Titta ner i en kanonmynning, ta sikte med kornet, lägg an ett gevär från 1900-talets början, syna Wehrmachtuniformen i sömmarna, en sådan som många av soldaterna i boksamlarens böcker krälat, frusit, paraderat, dödat och dött i. Väl hemma igen, bläddrandes i en av böckerna, känns orden och bilderna påtagliga och personliga.

Tysk Wehrmachtuniform.
Goliath B fylldes med en sprängladdning på 83 kg och kunde med hjälp av fjärrstyrning köras fram över fält för att spränga fientliga stridsvagnar, stridsvärn och byggnader.

 

 

 

 

 

 

 

 

Stridsvagn 103 (S). Den enda stridsvagnen som saknar rörligt torn.

 

Länk till Armémuseum

Publicerad Lämna en kommentar

Att belysa böcker

När bokhyllorna väl är på plats, efter mycket möda, är det en boksamlares önskan att böckerna ska synas och framhävas i rummet för att få den riktiga bibliotekskänslan. Men där tar det stopp, för att idag  få tag i bokhyllebelysning är nära nog ett omöjligt företag. I alla år jag samlat böcker och haft mer än en liten bokhylla, har jag aldrig fått uppleva belysta böcker. Alternativet som funnits på marknaden har varit dessa stora ljusramper som täcker bokhyllans övre kant, kräver skruvhål och ljuskällor som inte funnits till försäljning under många år. Att bygga om tavelbelysning har föresvävat mig, men jag har inte hittat någon tillfredsställande lösning eftersom tavellampans arm är för kort. Bokhylleväggen har därför förblivit mörk och tyst när kvällen fallit och läslamporna tänts.

Mörka bokhyllor är bekymmersamma av flera anledningar; det går inte att hitta en titel för att tala om för sina barn att “den här måste ni läsa” eller leta upp den där författaren som jag var så säker på hade skrivit en viss bok. Eller bara titta på en kär vän och minnas när jag sist läste den. För att inte tala om att slå upp boken, om jag varit tursam nog att hitta den, och högt läsa favoritstycket för de andra som av någon anledning inte längre är kvar i rummet.

Så en dag på IKEA, självklart när jag var där för hitta något annat, såg jag i ögonvrån hur guldfärgade spottar hängde på en hylla med prydnadsapor och askar. Lamporna hade något av bibliotek över sig och var enkla att sätta upp, jag var tvungen att pröva dem på bokhyllorna hemma. Det fungerade över förväntan och böckerna är rummets mittpunkt på ett helt annat sätt än tidigare. Kanske är det så att jag tänder de nya bokhyllelamporna lite för tidigt på kvällen, trots att det nu blir mörkt långt innan kvällsmat, bara för att få njuta av levande hyllrader.

 

 

Publicerad 1 kommentar

Vem är Boksamlaren?

Välkommen till Boksamlarens egen plats! Här delar Boksamlaren med sig av bokfynden och intresset för allt som rör böckernas värld.

Att vara en Boksamlare innebär kanske först och främst att ha ett personligt förhållande till böcker. Men kan någon egentligen ha ett annat förhållande till böcker? Böcker och de berättelser de vill förmedla kräver en nära relation med oss läsare. Att vara en Boksamlare är också att vilja omge sig med böcker, eftersom det taktila är ofrånkomligt i förhållandet till böcker. Varje Boksamlare kan vittna om upplevelsen av att hålla i och öppna det nya bokfyndet.

Bibliotek är hemma för Boksamlaren, som redan som liten häpnade över tanken att få läsa och ta med sig vilka böcker som helst. Sedan dess när Boksamlaren på en inte allt för hemlig dröm om ett alldeles eget bibliotek, i ett av de vanliga rummen eller varför inte låta nästan hela hemmet bli ett bibliotek. Lika stor möda läggs på bekvämlighet som det estetiskt tilltalande. Minst en bekväm läshörna med en skön fåtölj eller soffa hör till måstena i Boksamlarens bibliotek, men mjuka kuddar och plädar, tavlor, dämpande mattor och gardiner som silar det skarpa solljuset har inte glömts bort. När Boksamlaren insåg hur möjligheten att leta bland begagnade böcker underlättar strävan att skapa det egna biblioteket förändrades faktiskt Boksamlarens liv. Tänk att hitta länge efterlängtade eller nyupptäckta titlar utan att gräva så djupt i penningagömman, utan att lägga band på sig! Tyvärr har Boksamlaren ibland svårt att sortera ut och lämna vidare böcker när det börjar bli ont om plats i bokhyllorna, men än har Boksamlaren inte börjat smyga med sina nyfunna bokfynd och försöka dölja dem för att det inte ska märkas hur många böcker det blivande biblioteket innehåller. Nej, det har Boksamlaren inte gjort, även om tanken har råkat dyka upp vid något tillfälle. Boksamlaren är ändå bara människa.

Böcker och berättelser finns bara till för att någon, en författare, har skrivit ner dem. Boksamlaren känner tacksamhet och är full av beundran för de som tar steget, som börjar skriva. Själv vågar Boksamlaren  knappt tänka på att skriva det första ordet i den första meningen i sin första bok. Men Boksamlaren skulle vilja.

Fullständigt lycklig blir Boksamlaren först då det litterära intresset kan delas med andra likasinnade; att få diskutera, utbyta tankar, ge varandra tips, att helt enkelt få gå upp i ämnet böcker.