Publicerad Lämna en kommentar

Minnen av länge sedan förgångna bokreor

I livet finns i bland upplevelser som lämnar oväntat lyckliga minnen, minnen som framkallar små melankoliska suckar av längtan. Det är en saknad som är nostalgisk, men inte ångrar eller beklagar något. Tiden går och lämnar hos oss endast förnimmelser av det förgångna. Hos en boksamlare är minnen av speciella bokreor sådana minnen. Jag plockar fram dem inför varje bokrea för att återuppleva den behagliga, lyckliga känslan i bröstet och för att väcka ett hopp om att också årets rea kommer att läggas till denna samling minnen.

Vi var tvungna att starta tidigt på morgonen för att hinna till bokreans öppnande. Resan må ha varit lång, men vi tyckte om den för vi hade en gammal grön volkswagen-bubbla som tog oss hela vägen. Ebersprakaren får egentligen inte vara igång vid körning, men den gav en ack så underbar värme i snöstormen. Första stoppet var bokhandeln i Täbycentrum. Shoppingcentrumet var tyst och öde, bara morgontrötta bokfyndare rörde sig försiktigt bland hyllor och bord. Med en eller två kassar fyllda av böcker, blev vi bjudna på bulle och te på caféet mittemot. Jag njöt av den testunden; med tekoppen i handen gick jag i tanken igenom alla de nya böckerna, blickande mot de tysta människorna bland reaböckerna.

Nästa mål för resan var den gudsförgätna gallerian vid Fältöversten. Det var på den tiden då Fältöverstens galleria hade slitet golv, grälliga färger, bortglömda butiker och vilsna själar som tomögda vandrade runt, men bokhandeln som fanns där var en liten glimmande värld av udda, fantasieggande titlar. Och de hade rea på hela sitt sortiment. Min favorithylla var den med coffee table books: inredning, konst, mode, design och arkitektur.

Sista anhalten var inte lika särpräglad och finns faktiskt fortfarande kvar – Åhléns inne i stan. Där hittade vi de titlar som vi ännu inte lyckats få tag på. Sedan var det dags att ta farväl av denna lilla verklighetsflykt och något omtumlad genomleva en halvdag på jobbet. Det var svårt att koncentrera sig och hindra tankarna att hela tiden glida iväg till tidpunkten då jag skulle få bläddra i nyförvärven och sortera in dem i bokhyllan.

Till de nyare omhuldade reaminnena hör de tillfällen då barnen varit med; när vi desperat hoppades på att hitta en viss Harry Potter-bok, eftersom vi inte längre kunde hitta nästa band att läsa på biblioteket (ja, vi hittade två men inte den vi behövde och inte i rätt följd) eller när vi utmattade gav efter och testade trenden café-inne-i-bokhandel.

Årets bokreaminnen.