Publicerad Lämna en kommentar

Internationella barnboksdagen

Av alla litterära temadagar känner Boksamlaren extra för Internationella barnboksdagen den 2:a april; betydelsen av att insipera barn och yngre ungdomar till läsning kan inte överskattas. Dagen skapades till minne av HC Andersens födelsedag och för att uppmärksamma barn- och ungdomslitteratur. Böcker och läsning hade en avgörande betydelse i min egen barndom, när jag började läsa började också förändringen bort från det förutbestämda till ett liv som skulle bli mitt eget.

Hos Boksamlaren har barn- och ungdomsböckerna en framträdande plats, här finns många olika genre inom barn- och ungdomslitteraturen såsom deckare, fantasy, bilderböcker, faktaböcker och rysare/skräck. Särskilt finns här flera bokserier till salu. Bokserier ger läsaren möjlighet att få vara kvar länge i bokens egen värld och umgås med karaktärerna.

Fascineradande illustrationer i Fälthandboken, som kompletterar bokserien Spiderwick.
Deckare är fantastiska för att locka till läsning i bokslukaråldern.
Publicerad Lämna en kommentar

Författarintervju: Edward Blom

Efter att i folksamlingen ha sneglat på författaren Edward Blom i smyg under en lång tid, samlade Boksamlaren till slut mod och frågade om en intervju. Det kändes nervöst och tafatt; Edward hade väl viktigare saker för sig och kanske fått nog av påflugna människor. Men ängslan var obefogad, för Edward är älskvärdheten själv och bjuder i intervjun nedan på finurliga och tänkvärda svar på ett för honom omisskännligt sätt!

Du har en bakgrund som arkivarie och kulturhistoriker och har tidigare skrivit mycket inom närigslivshistoria, vad lockade dig att skriva en kokbok?
Jag har älskat mat sedan jag var ett spädbarn. Redan innan jag kunde läsa älskade jag att bläddra i kokböcker och receptkort och beundra bilderna av olika läckerheter, sedan har matlagning varit min livs stora hobby. 2009 fick jag (vid sidan av mitt då vanliga jobb som arkivarie och näringslivshistoriker) min andra tv-serie i TV8 och det var huvudsakligen ett matlagningsprogram med kulturhistoriskt inriktning. Så det var utan tvekan jag tackade ja när Norstedts ett par år senare frågade om jag ville ge ut min första kokbok. Det kom att ske i samarbete med min hustru och kompanjon Gunilla Kinn Blom (som arbetat som journalist större delen av livet).
Sedan har det blivit två kokböcker till tillsammans med Gunilla, och jag hoppas på fler i framtiden. Men min senaste bok ”I full blom” som kom i höstas är något helt annat, en självbiografisk essäsamling.

Hur växte din stora passion för matlagning fram?
Jag har faktiskt ett helt kapitel om det i min senaste bok eftersom det är den vanligaste frågan jag får i intervjuer. Men kortversionen är att jag föddes med en stor förtjusning i smaker och redan i mycket låg ålder började blanda ingredienser och vara med när föräldrarna lagade mat.

Är att skriva om matlagning och recept lika roligt som att faktiskt laga maten?
Ja, vid sidan av mat är kanske skrivande det jag är mest förtjust i, så det är fantastiskt roligt att sitta och skriva om mat. Även att tillsammans med fotografen regissera bilderna, och receptframtagningen är mycket lustfyllt arbete. Fast när man måste göra om en rätt för sjunde gången för att komma fram till de exakta proportionerna och rätta kryddningen kan det ibland kännas lite motigt. Och disken under det halvår man jobbar fram recepten är inte att leka med …

Du samarbetar ofta med Gunnilla, din fru; att arbeta tillsammans är något många par drömmer om. Hur gör ni för att få det professionella samarbetet att fungera, hur tänker ni då?
Vi träffades sent i livet och därför kände vi att vi gärna ville träffas fler timmar om dagen och inte bara på fritiden. Gunilla hade mer eller mindre alltid jobbat som frilansare så när vi flyttade samman var det självklart att hon arbetade i vårt arbetsrum. Uppdragen i min egna firma i vilket jag gjorde tv- och radioprogram, höll föredrag, skrev texter och mycket annat hade vuxit så mycket så jag insåg att jag inte längre kunde vara kvar ens på halvtid på Centrum för Näringslivshistoria utan var tvungen att helt ägna mig åt den egna verksamheten.  Vi startade då ett gemensamt bolag. Först hade vi nog trott att vi skulle jobba med olika projekt men i samma arbetsrum, men arbetet växte naturligt ihop och i dag är vi båda vanligtvis engagerade i allt på ett eller annat sätt.

En viktig sak för mig var dock att arbetet inte fick ta över fritiden. Gunilla var van att inte skilja på arbete och fritid alls, hon hade haft sin bas som utrikeskorrespondent i elva år i Harlem, New York, men hela tiden rest runt USA och jorden. Hon reste runt och upplevde saker, intervjuade folk, skrev TT-notis och artiklar, åt på bra restauranger och skrev om dem i mattidningar – allt flöt ihop. Men för mig fungerade inte det. Att ligga och diskutera en offert eller ens ett gott recept som skulle vara med i boken innan man skulle sova mådde jag inte bra av, utan vi införde regeln att arbete fick vi bara tala om på arbetstid. Varje dag när jag ansåg mig färdig med arbetet sa jag att jag stämplade ut och då fick Gunilla vänta med att ta upp jobbrelaterade frågor tills jag ”stämplade in” morgonen därpå. Det har fungerat utmärkt ända sedan dess.

En nackdel är att alla yrkesmässiga småkontroverser också blir personliga. I det vanliga yrkeslivet har jag tyckt det varit bra att vara extremt rak och att diskussionerna kan bli rätt intensiva. Resultatet brukar vinna på att idéer får stångas lite mot varandra. När man är kompanjon med sin hustru så vill man inte riskera att det ska bli dålig stämning utan då är man lite mer försiktig och inlindad. Med första boken hade vi en hel del diskussioner kring skiljetecken och stilistik då vi båda var vana att skriva ensamma och hade mycket av vår identitet i skrivandet. Men idag när vi jobbat ihop i nästan 8 år så fungerar allting väldigt smidigt.

Sedan vi fick tre barn på kort tid så har allt vänt på sig, så timmarna man får jobba och barnen är på dagis är tiden för vila och återhämtning, medan det är oerhört stressigt att ta hand om tre barn på 1-4 år.  Så jag brukar skoja om att vi nu kanske måste införa en regel att inte tala om fritiden när vi jobbar …

“Kokkonst för Livsnjutare” är en vacker bok full av inspiration för annat än enbart matlagning.

Varifrån får ni er inspiration?
Vad gäller mat så föds många idéer och recept i det vanliga vardagsmatlagandet. Jag slänger aldrig någon mat utan måste försöka komma på hur man kan använda fem olika rester tillsammans och göra något nytt och läckert av dem. Detta blir kreativa utmaningar. Jag lyckas nästan jämt, bara ett par gånger av året blir det något som inte känns så gott att äta. Och ibland uppstår nya smaker som är fantastiska och då kan jag utveckla dessa vidare i nya recept som sedan hamnar i en kokbok.

En annan inspiration är att göra som Horatius säger och dag och natt imitera de gamla mästarna. Han avsåg ju verskonst, men samma sak gäller inom matlagning, om man lagar klassiska rätter av storheter som Escoffier, Hagdahl, Bickel eller Wretman så lär man sig oerhört mycket. Jag har ju recept på många klassiska rätter i mina kokböcker som Toast Skagen eller Cog au vin och då börjar jag ju att läsa tio olika recept av stora kockar (ofta väldigt olika) och sedan testlagar jag gång på gång tills jag fått ihop just den version som jag tycker smakar allra läckrast. (Numera kommer jag ganska lågt redan i huvudet; precis som Beethoven kunde komponera även efter att han blev döv skulle jag nog kunna ta fram recept även om jag förlorade smaksinnet. Men lika bra skulle det inte bli, för det finns alltid något som överraskar när man väl tillagar ett recept man komponerat i huvudet utifrån gammal erfarenhet.)

Den tredje insiprationen är att äta på resturanger, särskilt utomlands när man möter helt nya kök och matlagningsprinciper. Innan vi fick barn reste vi väldigt mycket och la en stor del av vår hushållsekonomi på restaurangbesök. Mycket av det jag ätit på olika ställen fick sedan bli utgångspunkten för rätter som smakade liknande vilka jag experimenterade fram därhemma. Sällan visste jag riktigt hur de hade gjort på restaurangen utan jag testade tills det smakade likadant så ofta fick jag nog fram snarlika smaker på helt andra sätt. Sedan internet kom har det dock blivit lättare att söka på rätterna och hitta likartade recept och se hur de görs på riktigt i det land där man ätit rätten.

Har du en favoritkokbok? Varför är just den din favorit?
Många, vi har en enorm kokbokssamling. Jag skulle kunna nämna ett 30-tal som betyder mycket för mig, men skulle lyfta fram den som vore viktigast för mänskligheten att behålla ifall den bara fick behålla en enda så vore det Auguste Escoffiers huvudverk.

Det är oftast trevligt att ha något att förtära till sin läsning. Vilken mat/snacks/tilltugg/dricka tycker du passar till olika typer av litteratur, exempelvis ryska klassiker, feelgood, Agatha Christie-deckare, militärhistoria, Fantomen?
Jag brukar inte sitta och äta särskilt ofta när jag läser. Undantaget är böcker vars tema gör en hungrig. Nalle Puhs ständiga tal om små munsbitar lockar mig till exempel alltid ut i köket. Waughs ”En förlorad värld” kräver ett lyxigt vin stående på portvinsbordet bredvid läsfåtöljen.
Men jag kan försöka ge råd vad som passar era förslag:
Ryska klassiker: Kalla, ryska bufférätter (allt från sillsmörgås till störrom på blinis) och en dricksglas vodka.
Agatha Christie: Om det är vinter, en varm alkoholhaltig dryck typ ”Hot buttered rum” eller ”Lambs wool” – eller varför inte bara en kanna te och scones.  Fast teet kan smaka väl bittert när man läser om allt för många förgiftningar.
Feelgood: Här är ju litteraturen redan som snacks. Behöver den lungnande verkan förstärkas kanske någon sorts smågodis passar.
Militärhistoria: Själv har jag svårt att tänka bort de sönderslitna kropparna och fasansfulla lidandena även när jag läser om historiska slag eller detaljer i stridsvagnars motorer eller liknade. Av den grunden tappar jag nog aptiten av all militärhistoria och föredrar att avstå tilltugg.
Fantomen: Skoltidens klassiska mellanmål: limpsmörgås och O’boy.

Litteraturhistoria är något du är förtrogen med, vilken skönlitterärbok (/-böcker) har påverkat dig eller stannat kvar hos dig?
Oj, det är en gigantiskt fråga har ett helt kapitel om det i ”I full blom”.  Homeros, Dante, Cervantes, Dostojevskij, Shakespeare, Tolkien, C.S. Lewis, Graham Greene, Hermann Hesse, Remarque, H.C. Andersen, Bulgakov, Joseph Heller, Böll, Michael Ende, Sofokles, Vergilius, Heliga Birgitta, Tjechov, Kafka, Sven Stolpe, Tove Jansson, Tolstoj, Swift, Dickens, Steinbeck, Hemingway, Torgny Lindgren, J.K. Rowling, Selma Lagerlöf, Astrid Lindgren, Snoilsky, Tegnér, Heidenstam, Fröding, Karlfeldt, Lenngren, Wordsworth, Ferlin, Burnes, Novalis, Eichendorff, Goethe, Runeberg, Stagnelius, Bo Bergman, Wennerberg, Bellman.

Vilket tilltugg skulle passa till dessa?
Porter, champagne och rieslingviner passar till allt.

När du en dröm om att skriva skönlitteratur framöver? Om ja, kan du säga vad det skulle handla om, utan att avslöja för mycket?
Jag har skrivit massa skönlitterärt i mitt liv, betydligt mer än jag skrivit fakta – fast ingen har velat ge ut det … Utöver en självbiografisk roman har det dock bara rört sig om noveller och poesi. En del av novellerna tycker jag faktiskt håller måttet och skulle varit roligt om någon ville läsa. Som poet nådde jag väl aldrig riktigt fram. Och sedan några år har jag tyvärr fått ge upp det skönlitterära skrivandet för det finns ingen tid över vid sidan om barn och arbete.

Det är ingen tvekan om saken: Boksamlaren ska definitivt införskaffa “I full blom”, fast boken är alldeles ny och knappast finns bland begagnade böcker. Är något viktigt måste man pröva nya vägar och utmana sig själv.

Bibliografi

  • I full blom: mina betraktelser kring viktiga och oviktiga ting (2019)
  • Mums för minigourmeter och matgladisar (2017) med Gunilla Kinn Blom och Henrietta Anefalk.
  • Matens historia från A till Ö” (2017) av Jan-Öjvind Swahn, men med 50 nya uppslagsord av Edward Blom.
  • Kokkonst för livsnjutare (2015) med Gunilla Kinn Blom.
  • Och så åt de också (2015) med Robbe Eriksson och Riki Simic.
  • Life is a banquet (2014), översättning av Allting gott och alldeles för mycket till engelska.
  • Allting gott och alldeles för mycket (2013) med Gunilla Kinn Blom.
Publicerad Lämna en kommentar

Världspremiär

Idag, den 21 mars, infaller Världspoesidagen. Dagen instiftades 1999 av Unesco för att stärka muntliga berättartraditioner, synliggöra samtida poesi och öka kontakterna mellan poesi och andra konstarter, men Boksamlaren har inte upplevt att den hittills fått någon större spridning och uppmärksamhet. För att fira Världspoesidagen är det idag hos Boksamlaren världspremiär för en inte tidigare publicerad poet. Det är en glädje att få låta er ta del av dessa finstämda, vackra och kärleksfulla ord, där naturen alltid är närvarande.

Poeten är Lina Malm – en intelligent, observant och talangfull person med stort hjärta.

Publicerad Lämna en kommentar

Bokrea hos Boksamlaren

Det är nästan så att ett antikvariat fuskar när det gäller bokrea, då det i praktiken alltid är bokrea hos ett antikvariat. Men det är roligt med rea, särskilt roliga är bokreor, så Boksamlaren vill också vara med. Därför startar här nu en riktig bokrea på alla militärhistoriska böcker. Det är viktigt att få ta del av vår historia såsom den berättas genom krigen, slagen och människorna som blev en del av dessa händelser. Facklitteraturen innefattar vitt skilda ämnen, som sträcker sig från historiska skeenden och stormakts politik, till tekniska innovationer och enskilda personerns biografier.

Hos Boksamlaren finns en fin samling av militärhistorisk fackliteratur; de flesta böcker är utgivna av Svenskt militärhistoriskt bibliotek och flera är i oläst skick. Här finns kända titlar som “Försvaret av Sverige under kalla kriget” och “Den glömde soldaten”, men även politiska inlagor som “9 april 1940 så kunde norrmännen ha kastat ut tyskarna!” och mer praktiska “Svenska försvarets grövsta kanoner”.

För något år sedan lockades Boksamlaren till Armémuseet i Stockholm av alla militärhistoriska böcker, som då kommit i min väg. På museet fick jag möta de verkliga objekten, som beskrivs i böckerna: kanoner, gevär, stridsvagnar, uniformer. Det är en speciell känsla att stå inför en Wehrmachtuniform, en sådan som många av anda världskrigets tyska soldater krälat, frusit, paraderat, dödat och dött i.  Böckernas ord och bilder blev efter besöket påtagliga och personliga, och svårare att hålla ifrån sig.

Publicerad Lämna en kommentar

Litterära resor

Platserna där böcker utspelar sig har en förmåga att locka oss till att upptäcka dem. Böcker kan leda läsaren till världsmetropoler, till svårtillgängliga platser långt borta eller till omtalade, mytomspunna destinationer. Harry Potter och Sherlock Holmes blir våra egna vägvisare i London, medan Elena Ferrantes vänninor tar oss till Neapel och Axel Munthe till Capri. Jag vill bekanta mig med Botswana efter att ha läst Damernas detektivbyrå, Peter Mays poetiskt målande beskrivningar av Yttre Hebriderna får mig att dagdrömma om promenader på saltstänkta hedar och Strindberg flanerar med mig längs det sena 1800-talets stockholmsgator. Vägledda av berättelserna och karaktärerna promenerar vi längs gator som vi inte skulle välja själva, vi kommer till torg som reseguiden inte räknar upp, vilar i parker bortglömda av andra turister och häpnar över ett oanseligt hus inför oförtående blickar. Vissa städer verkar förekomma oftare än andra i litteraturen: London har vi redan nämnt och Paris, med de franska 1800-tals författarna som höjdpunkt, är kanske den mest omskrivna, men även Lissabon tillhör de litterära städerna (förträdesvis i titlar som Nattåg till Lissabon, Natt i Lissabon, Historien om Lissabons belägring och i Fernando Pesoas verk).

Men litterära resor kan också företas med lokaltrafiken och målet kan tillsynes vara oanspråkligt. Buss och färja med SL-kortet tar läsaren till Stockholms skärgård och därmed till platsen för Viveca Stens Morden i Sandhamn.

Sandhamn är för besökaren en typiskt idyllisk skärgårdsö; en picknick på de av havet rundade klipporna med horizonten som sträcker ut sig för din blick, de faluröda sjöbodarna som ihopträngda stöttar varandra, det livliga folkvimmlet en sommardag. Men läsning kan förändra en plats, berättelsen sätter sin prägel på stämningen. Läsaren ser för alltid omgivningen med andra ögon, med bokens ögon. Och Sandhamn ter sig inte längre lika oskuldsfull och rofylld. Vågar du följa grusvägen i skogen, vem vet vart den leder och vad som där väntar?

Publicerad Lämna en kommentar

Att packa inför en resa

Varje resa, så väl lång som kort, behöver förberedelse av läsningen under resan. Det är flera angenäma beslut att fatta: vilken genre – lättsam eller tyngre, långa eller korta berättelser, en enda eller flera böcker, vilket format är lämpligast. Om böckerna ska lämnas kvar när det är dags för hemresan påverkar i högsta grad vilken bok som packas med. Jag finner att pocketböcker, som är lätta och mindre i formatet, är utmärkta reseböcker. De får gärna ha vackra bokomslag, för att liggande framme på borden skänka lite fägring åt hotellrummet. Jag har lättare att skiljas från pocketböcker när jag väl läst ut dem och visar det sig att det blir trångt i väskan kan de utan vånda lämnas kvar åt nästa resande bokälskare. Noveller, förutsatt att det inte rör sig om en samlingsvolym, har till sin natur ett behändigt format och är i Novellix fall nog så vackra. Men dem vill jag ha med mig hem igen.

Resmålet får gärna vägleda valet av böckernas innehåll. På en solig strand med vågornas lugnande rytm, befolkad av glada röster kanske man till slut vågar läsa den isande skräckromanen, vilket inte hade känts lika lockande att göra ensam på ett hotellrum i Belgrad under en tvådagars höstkonferens. Eller så kan valet av en romantisk historia bidra till den fria, obekymrade och ljusa tillvaron på en badort. Destinationen kan locka till att upptäcka landets författare, både klassiker och nya alster. Jag är också förtjust i att välja reselitteratur som utspelar sig dit jag ska, det ger en extra dimension till läsningen.

Reseguider är en annan kategori böcker som får följa med i resväskan. De är måhända inte lika populära idag, då allt man behöver veta finns i mobilen, men jag tycker om att bläddra mellan sevärdheterna på ett ostrukturerat sätt som bara är möjligt i en bok. Dessutom finns det nu en personligare form av reseguider, där författaren delar med sig av sina erfarenheter och tips i en nästan skönlitterär form. Ordböcker är också de ersatta av mobilen, men brukar packas ner försäkerhets skull; det är tryggare med en bok som inte laddar ur. Att penna och skrivbok alltid är med är underförstått!

För att fullända läsestunden på resan och få hemtrevnad i de allt som oftast spartanska utlandsboendena finns det i packningen ett litet doftljus. Det lilla doftljuset räcker för en veckas semester. I packningen finns också små väldoftande tvålar som gör under i hotellbadrummet och räddar en från att rusa ut för att köpa handtvål om det saknas.

Både resedoftljus i oömma lättviktsförpackningar och små fina tvålar finns att få tag på hos Boksamlaren. Och böcker förstås.

Publicerad Lämna en kommentar

Retrospektiv 2019

Att lista det gångna årets lästa böcker är ett tillfälle att återuppleva berättelserna som blev en del av 2019. En tillbakablick låter oss dröja kvar vid året som gått och inte hasta vidare allt för snabbt in i det nya året.
Hos Boksamlaren lästes det i vanlig ordning en salig blandning av genrer, den enda som saknades var faktaböcker. Kanske något att råda bot på under 2020.

2019 års lista

  • Hannibal Upptakten, Thomas Harris
  • Med rätt att döda, John Gardner
  • Mysteriet på Pere Lachaise, Claude Izner
  • Döden i Monmartre, Claude Izner – “Mysig och fin skildring av Paris kring 1800-talets slut.”
  • En vinter i Paris, Jenny Oliver
  • I år blir det nog bättre, Maeve Binchy
  • 24 goda gärningar, Jenny Fagerlund
  • De dunkla butikernas gata, Patrick Modiano
  • Dead Island, Mark Morns
  • Morden på Mangle Street, Martin Kasasian
  • Och så levde de lyckliga, Lucy Dillon – “Lucy Dillon fångar läsaren med en till synes enkel, vardaglig berättelse. Tycker särskilt om hur hon insiktsfullt beskriver en bokälskare!”
  • Cirkeln, Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren – “Första boken i trilogin om tjejerna i Engelfors. Man fastnar direkt i berättelsen och bara måste fortsätta läsa de andra delarna.”
  • Kugghjärtat, Peter Bunzl
  • Hjärta av damm, Ingelin Angerborn
  • Sorgfjäril, Ingelin Angerborn
  • Månfågel, Ingelin Angerborn
  • Åskbollen, Ian Flemming
  • Döden spelar falskt, Ian Flemming
  • Mareld, Camilla Sten och Viveca Sten
  • Sjörök, Camilla Sten och Viveca Sten
  • Professor Wille Vingmutter, Leif GW Persson – “Riktigt bra, välskriven och personlig.”
  • När lammen tystnar, Thomas Harris
  • Systrarna av Silverdalen, Pascale Vallin Johansson
  • Percy Jackson, Kampen om labyrinten, Rick Riordan
  • Percy Jackson, Titanens förbannelse, Rick Riordan
  • Percy Jackson, Striden om Olympen, Rick Riordan
  • Gun love, Jennifer Clemment – “Berättelsen drivs fram i ett högt tempo, utan pauser. Budskapet var nästan övertydligt, boken är ett inlägg i debatten om vapenkulturen i USA. Mycket tänkvärd.”
  • The curious incident with the dog in the night-time, Mark Haddon
  • Det sällsamma fallet Benjamin Button, F. Scott Fitzgerald
  • Döda vita män, Johan Hakelius
  • Ladies, Johan Hakelius
  • Croissants till frukost, Annika Estassy
  • Kallocain, Karin Boye
  • No och jag, Delphine de Vigan
  • Ally Huges har sex ibland, Jules Moulin
  • Den röda adressboken, Sofia Lundberg
  • Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt, Gail Honeyman
  • Hotellet i hörnet av bitter och ljuv, Jaime Ford – “En fin historia som hade mått bra av att kortas.”
  • Vaxade juveler och brända hjärtan, Ewa Klingberg
  • Flyga drake, Khaled Hosseini

Och härmed utnämns:

2019 års bästa
Det blir en delad plats för Döda vita män och Ladies som bästa bok läst under 2019.

Hakelius har hittat en samling osannolikt excentriska brittiska gentlemän och damer, oftast tillhörande överklassen. Det är väldigt underhållande och upplysande. Men det var en överraskning att Ladies stundom kunde vara obehaglig och upprörande. Hakelius språkbehandling är i båda böckerna en njutning. Hans stora kunskaper och engagemang i ämnet är både imponerande och fascinerande.

2019 års bästa titel
Titlar har en viktig uppgift i att ge en inblick i berättelsen och locka till läsning. De dunkla butikernas gata är en poetisk titel på romanen om privatdetektiven Guy Roland av nobelprisförfattaren Patrick Modiano.

2019 års kortaste och märkligaste
Novellen Det sällsamma fallet Benjamin Button går snabbt att läsa, men innehåller mycket att förundras över. Benjamin Button föds som gammal och dör, efter att ha levt ett helt liv, som spädbarn. Det här leder givetvis till både dråpliga och svåra situationer.

Publicerad Lämna en kommentar

Lucka 24

Boksamlaren önskar alla adventskalenderföljare en riktigt god jul, med alla de böcker hjärtat önskar och full av läsupplevelser vid granen!
Bokläserskan i schäslongen är fördjupad i tredje delen av Tyko Flores Äventyr, en stilla stund innan julbordet avnjuts. Bokserien blev väldigt uppskattad; de unga läsarna blev helt trollbundna . Svensk, lättläst fantasy som gärna sträcklästes.

Ur första boken:

Och nu fick han, för första gången i sitt liv , en present. Någon ville att alltså att han skulle ha den här boken. Han knöt upp snöret och vecklade försiktigt upp pappret.
Boken hade svarta slitna pärmar. Den var så liten att den utan problem kunde rymmas i en rockficka.

Geografen stod alldeles stilla och tittade på Tyko.
Tyko förde boken till sin näsa och luktade på den. Detta är alltså ett föremål som har färdats över skilda världar, för att nu vila i mina händer, tänkte han.

Kära bokälskare, ta nu hennes exempel och luta er tillbaka med en bok.

Publicerad Lämna en kommentar

Lucka 23

Oavsett om vi är färdiga med det vi tänkt oss inför jul eller inte, är det idag en god idé att sätta sig ner med en mysig bok. Bettys värld och Bettys val har en lugn och mjuk berättarstil, karaktärerna är levande och det är också skildringarna av Stockholm. Det senare roade mig väldigt mycket, som den Stockholmsnörd jag är.

Ett litet smakprov ur Bettys värld:

Fredagstrafiken hade mattats av och jag var nästan ensam på cykelbanan längs Norr Mälarstrand. Jag såg ut över vattnet bort mot Västerbron som höjde sig som en gigantisk portal över Riddarfjärden och förenade Kungsholmen och Söder, som två omaka kompisar som råkade bo i samma hus fast i var sin trappuppgång. Jag hörde fåglar kvittra i ett löfte om att vi gick mot ljusare tider. Jag drog in vårluften genom näsan och långt ner i mina lungor och kände doften av spirande grönska. Ett leende spred sig sakta inom mig. Gud, vad jag älskade den här staden!

Publicerad Lämna en kommentar

Lucka 22

Äntligen fjärde advent! Eller kanske REDAN, vissa av oss känner. Men Boksamlaren hoppas att friden inför jul har börjat hitta hem till er alla.

Boktipset fjärde advent är en bok Boksamlaren för ovanlighetens skull inte har läst, men som funnits i tankarna sedan unga år. Nu när jag avslöjat denna brist i själslig styrka för er, kanske skamsenheten blir så stor att Barnen ifrån Frostmofjället blir utläst innan årets slut. Den är en svensk barnboksklassiker från 1907 som realistiskt beskriver en syskonskaras liv, då de blir föräldralösa under nödåret 1867.

Ur inledningen:

Så kan man väl förstå att under nödår kommer intet korn och inga ärter till kvarnen, och om på någon högt liggande gård frosten farit mer varsamt fram, så är säden ändå kraftlös och besynnerlig, att mjölet blir gråsvart och pannkakorna, som man lagar till, blir som en lös lervälling.
Det är inte mycket näring i sådan mat. Barnen blir snart magra. Deras under de goda åren rosenröda kinder får en gråaktig färg och ögonen äger inte mer den klara glansen.
När barnen i hopar följer föräldrarna åt för att neråt frostfria bygder tigga om föda, ser de ut som små gubbar och gummor. Det skär i hjärtat att se dem.