Publicerad Lämna en kommentar

100 nya titlar

Boksamlaren har hittills ägnat sommaren åt att leta och samla över hundra nya titlar för att kunna erbjuda alla bokälskare mer sommarläsning. Det är liksom tidigare en salig blandning av YA, fantasy, klassiker, deckare och feelgood. Bland alla dessa känner Boksamlaren särskilt för Agatha Christie deckarna, som med några rader tar oss till den engelska landsbygden eller de eleganta salongerna i London. Pocketformatet gör dem dessutom behändiga att packa i utflyktskorgen. Och Skuggornas barn, en del i Maria Gripes oförglömliga bokserie. Och den oefterliknelige Leif G W Perssons minnen ur livet. Och givetvis Pride and Prejudice på originalspråk.

Trevlig sommar!

Publicerad Lämna en kommentar

Biblioteket – den kollektiva boksamlingen

Ett allmänt bibliotek är i själva verket en gemensam, kollektiv boksamling. Kanske den finaste formen av kollektiv resurs bland tvättstugor, kollektivtrafik och simhallar, i varje fall i en boksamlarens tycke. Att befinna sig i ett hus ämnat enkom åt böcker och läsande är en njutningsfull upplevelse för den genomsnittlige boksamlaren. Det vilar ett lugn i att leta sig fram mellan hyllorna för att hitta boken, sedan få ta med sig boken hem eller, om det är en speciell utgåva, välja en studieplats för att fördjupa sig i dess innehåll. För somliga kan bibliotek dock ge upphov till oro; boksamlingen är inte din egen och även om merparten av böckerna får lånas hem, måste de återlämnas – du måste ge ifrån dig dem.

Stockholms stadsbibliotek, portalen och trappan in till Rotundan.

Vissa bibliotek har fastnat i minnet: Stockholms stadsbibliotek, Kungliga biblioteket, Vitterhetsakademiens bibliotek, Drottningholmsslotts bibliotek, Stockholms universitetsbibliotek men även några oansenliga stadsdelsbibliotek och skolbibliotek. Skolbiblioteket i låg- och mellanstadiet är platsen för Boksamlarens första biblioteksminne. Särskilt stunden när det, efter bibliotekariens presentation, gick upp för den blivande boksamlaren att böckerna fick lånas hem; “får man ta med sig hur många man vill hem??”. Den blivande boksamlaren prövade följande skolår olika taktiker för att få ut så mycket som möjligt av den otroliga möjlighet som skolbiblioteket öppnade. Ibland kunde en hel kasse  böcker få följa med hem, under andra perioder betades hyllrad efter hyllrad systematiskt av, en bok i taget.

Stockholms stadsbibliotek, entrén med relieferna.

Besök på Stockholms stadsbibliotek ingår alltjämt i Boksamlarens invanda mönster. Här råder en stämning som omger besökaren så snart första steget tagits in genom dörrarna och blicken leds genom portalen och uppför den avsmalnande trappan. Arkitekturen med dess storslagenhet, de genomtänkta detaljerna och ljuset är en värdig inramning för den omfattande boksamlingen byggnaden härbärgerar.

Stockholms stadsbibliotek, Rotundan.

Publicerad Lämna en kommentar

Författarintervju: Anna Bengtsson

I Boksamlarens andra författarintervju fikar vi med barnboksförfattaren och illustratören Anna Bengtsson, som Boksamlaren av en lycklig händelse haft som granne. Vi var så pass goda grannar  att Boksamlaren hamnade i boken “Hela huset”. En ära som för varje bokälskare ter sig nästan ouppnåelig. Under en höstig afternoon tea fick Boksamlaren veta mer om ett unikt konstnärs- och författarskap.

Anna Bengtsson

Ser du dig själv som författare eller illustratör?

Bild har alltid varit mitt område, men det har varit blandat från början. Min första bok både skrev och illustrerade jag. Det har blivit mer helt egna böcker. Med en helt egen bok berättar bilden mycket av historien. När andra författare skriver blir texten naturligt mer beskrivande. Det ska vara balans och samspel mellan text och bild, men bilden får gärna driva berättelsen. Text kan uttrycka annat som inte bilden kan, exempelvis ljud som prassel och kvitter. Text och bild kan då tillsammans lyfta berättelsen.

Var ifrån får du idéer till dina böcker?

Jag tittar mycket i närområdet, av vad och hur kan man göra en barnberättelse, av det som finns runt omkring mig. Andra teman jag använder i flera böcker är underifrånperspektivet, det cykliska återkommande och det historiska. “Ny frisyr” är en av böckerna som rör sig i området runt Björkhagen. Den är ett samtal med en kamrat om erfarenheten att gå till damfrisören. En annan närområdesbok är “En hög med snö” som jag fick idén till av den snöhög jag såg från mitt fönster. Barnen som gick förbi med sina föräldrar skulle alltid stanna och klättra upp på snöhögen. Den är också ett exempel på det återkommande med årstidernas förlopp, snöhögen växer i början av vintern för att till våren smälta till den en smutsig hög.

“Det kittlar när löven kommer” är också en närområdesbok, eken i historien hittade jag i Nackareservatet. Den har ett underifrånperspektiv, eken som liten pinne blir nästan uppäten av en älg.

Boksamlaren uppskattar att även “Det kittlar när löven kommer” använder sig av det cykliskt återkommande. Berättelsen rör sig genom årstiderna, beskrivna av de uttrycksfulla och vackra bilderna.

“Farfars mammas soffa” har ett litet annat tema, den är en historisk berättelse, men fortfarande handlar den om det som finns i närheten. Soffan finns i verkligheten. Soffan tänker i boken, jag tyckte det kändes lite fånigt att en soffa pratar.

HC Andersen har inspirerat till “Kaffekanna åker bort”. Den boken började som en övning, det fanns inga krav på att det skulle bli något. Arbetet blev mer kreativt då. Jag återkommer ofta till HC Andersen.

Vilka anser du vara Fantomens kvaliteter?

Fantomen har skiftande kvalitet beroende på vem tecknaren har varit. Det samma gäller Mumintrollet och Pippi historierna. Vi är ofta sentimentala med att det var bättre förr, det måste inte vara så men ofta är originalet bäst. Jag har inte läst så mycket Fantomen och andra serietidningar. När jag växte upp tyckte min mamma, som var lärare, att det var lite fult med serietidningar och att barnen skulle läsa riktiga böcker. Serietidningen “Illustrerade klassiker” var inte populär hemma. Serier har utvecklats mycket den senaste tiden, många tjejer gör serier och mycket är för unga vuxna.

Vilka är dina favoritkonstnärer?

GiottoPiero della Francesca, Paul Klee, Per Kirkeby och Henri Matisse.

Boksamlarens egen favorit av de här konstnärerna är Piero della Francesca. Hans bilder har ett lugn och en tyngd i volymer och figurer.

“Hela huset”

Vad hade du för betyg i bild i skolan?

Jag hade bara 4 i betyg på gymnasiet, vilket kompisarna på Konstfack skrattade åt. Jag ansträngde mig inte så mycket. Jag tog med mig teckningar hemifrån och visade för läraren, annars hade jag nog fått ännu sämre betyg.

Vilken är din favoritbok av dina egna böcker?

“Barr är bäst”. Jag hade väldigt roligt när jag gjorde boken. Jag tycker ju alltid bäst om den senaste boken. Tidigare var det böckerna med myrorna i “Bollongexpeditionen”, “Undervåttensresan” och “Myror i fara”. I alla de böckerna finns underifrån perspektivet och ett expeditions- och upptäckartema, något som jag varit väldigt tagen av vid egen läsning av gammal expeditionslitteratur.

Även japanska barn får läsa “Gummi-Lisa hittar hem” och “Ny frisyr” , i Tjeckien läser de “Farfars mammas soffa”  och danska barn är så lyckligt lottade att de kan läsa alla myrböckerna på danska.

Vi har glömt att smaka våra scones och teet är lite kallt, men det gör inget; samtalet har uppslukat oss. Boksamlaren ser redan fram emot nästa fika med Anna och inser att det dröjer för länge mellan våra samtal.


Bibliografi:

  • Har tomten fått fnatt?, 1986
  • Kan man äta hattar?, 1989
  • Kookaburran och sjöhästen, 1991
  • Fredrik Matsson blir kär, 1993 (tillsammans med George Johansson)
  • Banvaktsbarn, 1993 (tillsammans med Margareta Bengtsson)
  • Bollongexpeditionen, 1994
  • Undervåttensresan, 1995
  • Fredrik Matsson vinner en vän, 1995 (tillsammans med George Johansson)
  • Myror i fara, 1998
  • Fredrik Matsson flyttar, 1999 (tillsammans med George Johansson)
  • Resan till Bortomhavet, 2000
  • När min bror kommer hem, 2000 (tillsammans med Margareta Bengtsson
  • Åskan kommer, 2004
  • Gummi-Lisa hittar hem, 2005
  • Det kittlar när löven kommer, 2006
  • Hela Huset, 2007
  • Du ska vara spännande och varm, 2008
  • Ny frisyr, 2011
  • En hög med snö, 2012
  • Kaffe kanna åker bort, 2013
  • Farfars mammas soffa, 2014
  • Utflyktsbok för rim och ramsare, 2014 (tillsammans med Åsa Lind)
  • Vart ska napparna?, 2015
  • Du ska få gröt och en lillasyster, 2016 (tillsammans med Solja Krapu-Kallio)
  • Vad säger fågeln?, 2017 (tillsammans med Joar Tiberg)
  • Bollar tar semester, 2017
  • Barr är bäst, 2018
  • En natt på jorden, 2019 (tillsammans med Stefan Casta)
  • Brum : skogens djur i ord och bild, 2019 (tillsammans med Åsa Lind)

Publicerad Lämna en kommentar

Sportlov är läslov!

Vi har många spännande böcker till läslovet.

Publicerad Lämna en kommentar

Retrospektiv 2018

Åter dags för en tillbakablick på det gångna årets läsning och mest uppskattade böcker, något som Boksamlaren ihärdigt arbetar för ska bli en tradition att tryggt försjunka i.  2018 bjöd på både ovanliga, klassiska och kanske något banala läsupplevelser.  Men utnämnandet av årets bästa bok hos Boksamlaren visade sig inte vara självklart.

2018 års lista:

  • Gustavs grabb, GW Persson – “Överraskande rolig och givetvis välskriven.”
  • Moment 22, Joseph Heller
  • Flugornas herre, William Golding
  • Cristiano Ronaldo,  Guillem Balague
  • How to Land an A330 Airbus: And Other Vital Skills for the Modern Man, James May
  • Modeguide för män, Bernhard Roetzel
  • Flyga drake, Khaled Hosseini
  • Havets djup, Annika Thor
  • Öppet hav, Annika Thor – “Havets djup och Öppet hav fortsätter den spännande berättelsen om Steffi och Nelli, som tvingas fly från kriget i Wien. Alla fyra böcker sträcklästes.”
  • Fly fältet, Jeff Kinney
  • På hal is, Jeff Kinney
  • Djup graven, Camilla & Viveca Sten
  • Dockskelettet, Holly Black
  • Familjen Considines Förbannelse, Gareth P Jones
  • Tvillingarna Thornthwaites Testamente, Gareth P Jones
  • Fantastiska vidunder och var man hittar dom, J.K Rowlings
  • Wink, Poppy, Midnight, April Genevieve Tucholke
  • Metro 2033, Dmitrij Gluchovskij – “Inget för den med klaustrofobi eller råttskräck. Men var är brudarna?”
  • Doktor Sömn, Stephen King
  • Världskrig Z, Max Brooks
  • 1739, Niklas Natt Och Dag – “Fängslande Stockholms skildring.”
  • Mörkretsfurste, Sam Lundvall  – “Kanske den första steampunk-berättelsen från 1975.”
  • Harris Tweed, Peter May
  • Mordet i Eiffeltornet, Claude Izner
  • Jag kommer hem till jul, Joanna Bolouri
  • O helga natt, Sara H. Olsson
  • Ordeal by innocence, Agatha Christie
  • Grey, E.L. James – “Upplevde inte att berättelsen ur Christians synvinkel tillförde något.”
  • Boken om San Michele, Axel Munthe
  • Bettys värld, Marie-Louise Marc
  • Staden mellan rummen: Stockholms stadsbyggnad i brytningstid, Peter Lundevall
  • Bettys val, Marie-Louise Marc
  • Snöfall, mirakel och frusna hjärtan, Claire Sandy
  • Utan att släppa taget, Denis Rudberg & Hugo Rehnberg

Och härmed utnämns:

2018 års bästa

Boken om San Michele är 1900-talets mest spridda svenska bok, ursprungligen skriven på engelska. Munthe var en karaktärsfull person med ett synnerligen äventyrligt liv, långt utöver det vanliga. Boken upplevs som självklar biografi, trots att Munthe i den svenska upplagans förord lägger mycket möda på att hävda att så inte är fallet. Oavsett är läsningen som att åka en hissnande berg- och dalbana, som dock kräver koncentration för att åka med då språket är 1930-talets och Munthes eget egensinniga.

2018 års mest Stockholmslokala

Flera av årets böcker har det gemensamt att de utspelar sig i Stockholm, ett sammanfallande som troligen säger något om Boksamlaren. Men mest lokalt förankrade i staden är ändå Bettys värld och Bettys val. Med Marie-Louise Marcs vägledning genom stadens gator kan läsaren, som är någorlunda hemmastad på Kungsholmen, förstå vid vilken gata och i vilket hus huvudpersonen bor och vilken utsikt hon har från sin nya balkong. Boksamlaren blir nyfiken på att försöka leta upp den där kvarterskrogen eller till och med kiosken.

2018 års mysigaste

Vem har inte i sina dagdrömmar om julfirande befunnit sig på en skotsk herrgård? Med en spännande ny bekantskap? Jag kommer hem till jul har den goda smaken att uppfylla allt detta så att vi inte längre behöver förlita oss på våra dagdrömmar allena.

Publicerad Lämna en kommentar

Jul 2018

Hos Boksamlaren innebär juletid ett efterlängtat tillfälle att få krypa upp i schäslongen med sin julbok, dra pläden över knäna, luta sig tillbaka, känna granens och kökets dofter och läsa. Böcker är förmodligen den bästa julklappen genom tiderna, men vissa genrer lämpar sig  bättre än andra som julklappsböcker, framför allt julhistorier av alla slag; juldeckare, romantiska bagateller, överjordiska ingripanden eller invecklade familjedramer. De ökar känslan av jul. Men somliga boksamlare hoppas kanske istället på alster av nobelpristagare eller en riktig klassiker som ännu saknas i samlingen. Önskningarna om julböcker kan också skifta från år till år, en boksamlare får variera sig och utveckla sin smak. En genre som dock bör undvikas att ge i julgåva är hälsoböcker med syfte att få läsaren att gå ner i vikt, en sådan bok kan verka hämmande på firandet.

Publicerad Lämna en kommentar

Minnen av länge sedan förgångna bokreor

I livet finns i bland upplevelser som lämnar oväntat lyckliga minnen, minnen som framkallar små melankoliska suckar av längtan. Det är en saknad som är nostalgisk, men inte ångrar eller beklagar något. Tiden går och lämnar hos oss endast förnimmelser av det förgångna. Hos en boksamlare är minnen av speciella bokreor sådana minnen. Jag plockar fram dem inför varje bokrea för att återuppleva den behagliga, lyckliga känslan i bröstet och för att väcka ett hopp om att också årets rea kommer att läggas till denna samling minnen.

Vi var tvungna att starta tidigt på morgonen för att hinna till bokreans öppnande. Resan må ha varit lång, men vi tyckte om den för vi hade en gammal grön volkswagen-bubbla som tog oss hela vägen. Ebersprakaren får egentligen inte vara igång vid körning, men den gav en ack så underbar värme i snöstormen. Första stoppet var bokhandeln i Täbycentrum. Shoppingcentrumet var tyst och öde, bara morgontrötta bokfyndare rörde sig försiktigt bland hyllor och bord. Med en eller två kassar fyllda av böcker, blev vi bjudna på bulle och te på caféet mittemot. Jag njöt av den testunden; med tekoppen i handen gick jag i tanken igenom alla de nya böckerna, blickande mot de tysta människorna bland reaböckerna.

Nästa mål för resan var den gudsförgätna gallerian vid Fältöversten. Det var på den tiden då Fältöverstens galleria hade slitet golv, grälliga färger, bortglömda butiker och vilsna själar som tomögda vandrade runt, men bokhandeln som fanns där var en liten glimmande värld av udda, fantasieggande titlar. Och de hade rea på hela sitt sortiment. Min favorithylla var den med coffee table books: inredning, konst, mode, design och arkitektur.

Sista anhalten var inte lika särpräglad och finns faktiskt fortfarande kvar – Åhléns inne i stan. Där hittade vi de titlar som vi ännu inte lyckats få tag på. Sedan var det dags att ta farväl av denna lilla verklighetsflykt och något omtumlad genomleva en halvdag på jobbet. Det var svårt att koncentrera sig och hindra tankarna att hela tiden glida iväg till tidpunkten då jag skulle få bläddra i nyförvärven och sortera in dem i bokhyllan.

Till de nyare omhuldade reaminnena hör de tillfällen då barnen varit med; när vi desperat hoppades på att hitta en viss Harry Potter-bok, eftersom vi inte längre kunde hitta nästa band att läsa på biblioteket (ja, vi hittade två men inte den vi behövde och inte i rätt följd) eller när vi utmattade gav efter och testade trenden café-inne-i-bokhandel.

Årets bokreaminnen.

Publicerad Lämna en kommentar

Författarintervjuer: Hans Olsson

Äntligen får Boksamlaren presentera den första intervjun i en serie med författare som Boksamlaren lärt känna och som lämnat ett intryck. Böcker och berättelser finns endast till för att författare vill berätta och vågar skriva ner sin historia. Därför har det alltid funnits en nyfikenhet för författaren bakom boken.

I en miljö som vanligtvis inte förknippas med litterärt skapande, på en IT-avdelning i ett grå-orange kontorslandskap på skrivbordet bredvid skärmen, låg en hög med nytryckta skönlitterära verk. Skrivbordet tillhörde Hans Olsson och böckerna var hans fantasytrilogi, “Sökandet efter elementstenarna”, “Bronstornet Garba” och “Stenväktarnas arv”.

Hur började din passion för böcker och skrivande?
Jag har alltid gillat historier och jag har min far att tacka för det. Sedan jag började läsa själv fångades jag tidigt av författare som Daphne du Maurier, Roald Dahl, Eva Ibbotson, Lloyd Alexander och Stephen King. Sedan har det rullat på och författare jag hittat de senare åren som jag verkligen gillar är bland annat HP. Lovecraft, Joe Abercrombie och Jeff Long. Viljan att berätta mina egna historier har funnits så länge jag kan minnas.

Varför skriver du?
För att det är det roligaste som finns.

Ser du dig i första hand som författare eller medarbetare på en IT-avdelning?
Jag ser mig som författare. Jag brukar säga att jag har ett heltidsjobb vid sidan av mitt författarskap. Men att testa mjukvara är väldigt roligt och utvecklande.

Hur många böcker och noveller har du gett ut?
Jag har hittills skrivit sex böcker (sjunde släpps under 2018):

  • Sökandet efter elementstenarna (del 1 i min fantasytrilogi)
  • Bronstornet Garba (del 2 i min fantasytrilogi)
  • Stenväktarnas arv (del 3 i min fantasytrilogi)
  • Vad är din hemlighet? (skräcknovellsamling)
  • Främling. Inkräktare (skräcknovellsamling)
  • King’s Hope (pokerthriller)

Och så medverkar jag i följande antologier (novellnamn inom parentes):

  • Magiker och maskiner (Doktor Pollobus vision)
  • Maskinblod 3 (I obeliskernas skugga)
  • Waiting for the machines to fall Asleep (Melody of The Yellow Bard)
  • Stadens väsen (Opaltornet kallar)
  • Steampunksagor (Filmvisning på salong Rentzo)
  • Bortom portalen (Tidsögat)
  • Efter slutet (Ett steg åt sidan)
  • 13 svarta sagor om ond bråd död (Efterfesten)

Hur hittar du tid och energi att skriva?
Jag har så många tankar och idéer som jag vill få ur mig att jag har blivit tvungen att disciplinera mig. Man får ta sig tid, helt enkelt och arbeta kontinuerligt.

Var skriver du helst?
Det spelar inte så stor roll, men effektivast är någonstans där det inte finns så många distraktioner. Ett bibliotek är bra. Eller ett fik. Eller hemma (om katterna sover).

Åh katter!  Deras mjuka, tysta och något hemlighetsfulla närvaro förgyller en boksamlares läsande tillvaro.

Vad heter dina katter? Är de med i någon av dina böcker?
Mina katter heter Cid och Zelda. Båda två är med i min pokerthriller King’s Hope (nå, namnen i alla fall), men de har också huvudroller i en kommande bok som jag just nu håller på att redigera.

Vad arbetar du med just nu?
Just nu redigerar jag en novell till en kommande antologi. Mitt nuvarande skrivprojekt är dock en skräckroman som utspelar sig i Linköping. Den kommer bli bra, när den väl kommer.

Hur många böcker har du sålt?
Med alla titlar och alla format: någonstans mellan 2.000-3.000.

Dagtid testar du IT-system, hur testar du dina böcker?
Man måste ha testläsare och man måste ha en redaktör/lektör. När en text börjar bli klar och då min idé är nerskriven, då brukar jag fråga familj och vänner om de har lust att testläsa och komma med feedback. Det är bra med ett gäng olika, för alla ser olika saker, eller kommenterar konstigheter i texten på sitt sätt. Det är mycket värdefullt.
Sedan behöver man också professionella ögon på sin text för att dels få feedback på storyn och för att hitta såväl stavfel som konstiga meningar så att de kan snyggas till eller strykas. Jag brukar därför anlita en redaktör och lektör för att läsa igenom mina texter. Sen läser jag själv mina texter många gånger.

Hans ägnar inte bara tid åt strukturerat och diciplinerat skrivande, han är också en hängiven läsare med insikt i andras verk.

Vilken bok har du läst flest gånger?
Av mina egna är det King’s Hope, den har jag läst 20-30 gånger vid det här laget. Och den är fortfarande lika bra! Annars har jag läst Maratonmarschen av Stephen King väldigt många gånger. Men överlägset flest gånger har jag läst Pettson får julbesök av Sven Nordqvist.

Var läser du helst?
I soffan hemma, men läser var jag kommer åt.

Vilka anser du vara Fantomens litterära kvaliteter?
Jadu. Fantomen är som Bamse, fast han slåss. Det finns en hel del bra Fantomenhistorier. Men också många dåliga.

Vilken är din viktmässigt tyngsta bok i bokhyllan?
Av mina egna är det Stenväktarnas arv som innehåller flest sidor. Av andra… En stor, tung bok är Konsthistoria av Karl G. Laurin.

Till vilket band har du kommit i Marcel Prousts “På spaning efter den tid som flytt”?
Jag får lägga till den i min att-läsa-lista.

Vem tycker du borde få Nobelspriset i litteratur 2018?
Stephen King.

Allt är möjligt, självklart även ett Nobelpris till Stephen King. Och skulle Stephen King kunna få Nobelpriset, då finns hopp för oss alla oförlösta författare som inom oss bär på det stora eposet.

Har du några tips till andra som drömmer om att skriva?
Jobbet måste göras och ingen kommer göra det åt dig.
Att vänta på inspiration funkar väldigt sällan för mig. Det är bara att kavla upp ärmarna och sätta igång. Jag försöker hålla mitt skrivande kontinuerligt och göra något varje dag. Det är enda sättet för mig att komma framåt.

Varför, tror du, är det så många som skulle vilja skriva en bok?
Jag kan bara prata utifrån mig själv, men jag tror att många andra också vill berätta historier av olika slag. Eller lämna något efter sig.

Frågorna i den här intervjun har kanske inte riktigt vågat utmana. Därför måste Boksamlaren som avslutning ställa en fråga som kräver ett självutlämnade svar: 

Vad hade du för betyg i Svenska i skolan?
Jag har för mig det var VG.

Boksamlaren hade hoppats på att svaret skulle avslöja en förbjuden sida, en rebell bakom den fokuserade och hårt arbetande författaren, men Hans Olsson har tydligen inga ljusskygga detaljer i sitt förflutna.

Författaren Hans Olsson

Författarens facebook: http://www.facebook.com/hansolsson.forfattare och förlag: http://zakuliforlag.se/

Publicerad Lämna en kommentar

Jultraditioner

Det finns de stora självklara jultraditionerna; julgranen, julskinkan, tomten som kommer med julklapparna, julottan. Eller för de mer kontinentala; kalkonen, julklapparna under granen, midnattsmässan. Sedan finns det också de personliga, ibland oansenliga traditionerna; lägga pussel, ta fram julpynt från Erzgebirge, besöka NK:s julskyltning första advent, njuta av godisbordet och, kanske den bästa att längta till, att krypa upp i schäslongen med sin julbok, dra pläden över knäna, luta sig tillbaka, känna granens och kökets dofter och läsa. Böcker är förmodlingen den bästa julklappen genom tiderna, men lämpar sig  vissa genrer bättre än andra som julklappsböcker? Mina preferenser är julhistorier av alla slag. Juldeckare, romantiska bagateller, överjordiska ingripanden eller invecklade familjedramer. De ökar min känsla av jul. Somliga boksamlare hoppas istället på alster av den nyligen korade nobelpristagaren eller en riktig klassiker som ännu saknas i samlingen. Önskningarna om julböcker kan också skifta från år till år, en boksamlare får variera sig och utveckla sin smak. En genre som jag dock skulle undvika att ge i julgåva är hälsoböcker med syfte att få läsaren att gå ner i vikt, en sådan bok kan verka hämmande på firandet.

Böcker i julklapp till barnen är obligatoriskt och barnen förutsätter nu för tiden att det döljer sig några böcker bland de hårda paketen. Det är ett nöje att välja julböcker till barnen, dels för att det finns så mycket att välja bland och dels för att det brukar finnas flera titlar nedskrivna på önskelistan. Populärast är bokserierna, eftersom de utlovar många timmar med de karaktärer och miljöer som den lilla lever sig in i.  Men till tonåringarna är det en utmaning att välja om så en enda bok. De tonåringar jag har att hitta julklappar till är känsliga för vilka gåvor de får. Innehåller paketet en titel som kan uppfattas som töntig eller bara fel kan det bli årets jultragedi. För jag vill ogärna tro att det är själva boken som är töntig.

Jag önskar alla boksamlare en riktigt god jul med alla de böcker hjärtat önskar och full av läsupplevelser vid granen.

 

 

Publicerad Lämna en kommentar

Militärhistoria i vår fredliga vardag

Eldrör, troféer tagna från danskarna i Glückstadt 1814.

Vår samtid uppvisar en aldrig avtagande fascination inför krig och i synnerhet andra världskriget.  Det är en ständig inspirationskälla för film, litteratur, tv-serier, bräd- och dataspel och museér, men har också gett upphov till en mängd dokumentärfilmer och faktalitteratur. De senare sträcker sig från historiska skeenden och stormakts politik, till enskilda personerns biografier och tekniska innovationer. Det är därför ett utvecklande och givande ämne för boksamlande. Alla militärböcker som kommit min väg senaste tiden, fick mig att vilja komma närmare det som böckerna berättar och var är det bäst att ta reda på mer än på Armémuseet.

 

 

 

Bakladdade kanoner från Åkers Styckbruk modell 1854.

 

 

 

 

 

 

 

 

På museet tillåts besökaren möta de verkliga objekten, som finns beskrivna eller på bild i böckerna. Titta ner i en kanonmynning, ta sikte med kornet, lägg an ett gevär från 1900-talets början, syna Wehrmachtuniformen i sömmarna, en sådan som många av soldaterna i boksamlarens böcker krälat, frusit, paraderat, dödat och dött i. Väl hemma igen, bläddrandes i en av böckerna, känns orden och bilderna påtagliga och personliga.

Tysk Wehrmachtuniform.

Goliath B fylldes med en sprängladdning på 83 kg och kunde med hjälp av fjärrstyrning köras fram över fält för att spränga fientliga stridsvagnar, stridsvärn och byggnader.

 

 

 

 

 

 

 

 

Stridsvagn 103 (S). Den enda stridsvagnen som saknar rörligt torn.

 

Länk till Armémuseum