Månad: februari 2020

Publicerad av — Lämna en kommentar

Bokrea hos Boksamlaren

Det är nästan så att ett antikvariat fuskar när det gäller bokrea, då det i praktiken alltid är bokrea hos ett antikvariat. Men det är roligt med rea, särskilt roliga är bokreor, så Boksamlaren vill också vara med. Därför startar här nu en riktig bokrea på alla militärhistoriska böcker. Det är viktigt att få ta del av vår historia såsom den berättas genom krigen, slagen och människorna som blev en del av dessa händelser. Facklitteraturen innefattar vitt skilda ämnen, som sträcker sig från historiska skeenden och stormakts politik, till tekniska innovationer och enskilda personerns biografier.

Hos Boksamlaren finns en fin samling av militärhistorisk fackliteratur; de flesta böcker är utgivna av Svenskt militärhistoriskt bibliotek och flera är i oläst skick. Här finns kända titlar som “Försvaret av Sverige under kalla kriget” och “Den glömde soldaten”, men även politiska inlagor som “9 april 1940 så kunde norrmännen ha kastat ut tyskarna!” och mer praktiska “Svenska försvarets grövsta kanoner”.

För något år sedan lockades Boksamlaren till Armémuseet i Stockholm av alla militärhistoriska böcker, som då kommit i min väg. På museet fick jag möta de verkliga objekten, som beskrivs i böckerna: kanoner, gevär, stridsvagnar, uniformer. Det är en speciell känsla att stå inför en Wehrmachtuniform, en sådan som många av anda världskrigets tyska soldater krälat, frusit, paraderat, dödat och dött i.  Böckernas ord och bilder blev efter besöket påtagliga och personliga, och svårare att hålla ifrån sig.

Publicerad av — Lämna en kommentar

Litterära resor

Platserna där böcker utspelar sig har en förmåga att locka oss till att upptäcka dem. Böcker kan leda läsaren till världsmetropoler, till svårtillgängliga platser långt borta eller till omtalade, mytomspunna destinationer. Harry Potter och Sherlock Holmes blir våra egna vägvisare i London, medan Elena Ferrantes vänninor tar oss till Neapel och Axel Munthe till Capri. Jag vill bekanta mig med Botswana efter att ha läst Damernas detektivbyrå, Peter Mays poetiskt målande beskrivningar av Yttre Hebriderna får mig att dagdrömma om promenader på saltstänkta hedar och Strindberg flanerar med mig längs det sena 1800-talets stockholmsgator. Vägledda av berättelserna och karaktärerna promenerar vi längs gator som vi inte skulle välja själva, vi kommer till torg som reseguiden inte räknar upp, vilar i parker bortglömda av andra turister och häpnar över ett oanseligt hus inför oförtående blickar. Vissa städer verkar förekomma oftare än andra i litteraturen: London har vi redan nämnt och Paris, med de franska 1800-tals författarna som höjdpunkt, är kanske den mest omskrivna, men även Lissabon tillhör de litterära städerna (förträdesvis i titlar som Nattåg till Lissabon, Natt i Lissabon, Historien om Lissabons belägring och i Fernando Pesoas verk).

Men litterära resor kan också företas med lokaltrafiken och målet kan tillsynes vara oanspråkligt. Buss och färja med SL-kortet tar läsaren till Stockholms skärgård och därmed till platsen för Viveca Stens Morden i Sandhamn.

Sandhamn är för besökaren en typiskt idyllisk skärgårdsö; en picknick på de av havet rundade klipporna med horizonten som sträcker ut sig för din blick, de faluröda sjöbodarna som ihopträngda stöttar varandra, det livliga folkvimmlet en sommardag. Men läsning kan förändra en plats, berättelsen sätter sin prägel på stämningen. Läsaren ser för alltid omgivningen med andra ögon, med bokens ögon. Och Sandhamn ter sig inte längre lika oskuldsfull och rofylld. Vågar du följa grusvägen i skogen, vem vet vart den leder och vad som där väntar?