Om Pseudonymer -

Edinburgh är en stad fylld av litteratur: museer, utställningar, bokhandlar och antikvariat. Utställningen Pen Names, vilken pågick fram till april i år på National Library of Scotland, var en av de intressanta litterära evenemangen i staden. Utställningen diskuterade bakomliggande orsaker till varför författare väljer att använda pseudonymer.

En anledning till att använda pseudonymer är, inte förvånande, de fördomar som funnits och finns om kön. Systrarna Brontë (Charlotte, Emelie och Anne), som verkade kring 1800-talets mitt, använde sig av något tvetydiga pseudonymer för att undgå tidens fördomar om kvinnligt skrivande: Currer, Ellis och Acton Bell. Idag existerar andra typer av fördomar vad gäller kön, exempelvis har både läsare och förlag olika förväntningar på vad en kvinnlig, respektive en manlig författare skriver om. Genom att använda en pseudonym kan författaren frigöra sig från eller uppfylla målgruppens förväntningar.

En pseudonym kan ge författaren den anonymitet som är nödvändig för att skydda privatlivet eller skilja på det privata och offentliga livet. En redan framgångsrik författare kan, genom att dra nytta av anonymiteten en pseudonym ger, skydda sitt rykte när författaren prövar andra, mindre ansedda genrer.

Vissa författare använder pseudonymer som en del av det kreativa arbetet. Det tjänar som verktyg för att kunna skriva inom olika genrer, men även för att skriva tillsammans med en annan författare eller göra andra litterära samarbeten. Till det sist nämnda hör bokserier som flera olika författare bidrar till under ett och samma författarnamn. Ett exempel är barnbokserien Regnbågsön, där den aktuella författaren tackas på försättsbladet. En pseudonym är också ett verktyg för att skapa en identitet som bättre stämmer överens med verket. När R L Stevenson först publicerade Skattkammarön som serie i barnmagasinet Young Folks, använde han namnet Captain George North, vilket torde ha passat bättre för historien om pirater och gömda skatter.

Besökaren fick också veta att författare inom fantasy har en lång tradition av att använda pseudonymer bestående av initialer: J R R Tolkien, C S Lewis och J K Rowling, för att nämna några. Påståendet väcker dock andra frågor: är detta verkligen specifikt för just fantasy och vad är anledningen till att initialer blev populära inom fantasy?

Utställningen konstaterar att användningen av pseudonymer självklart har ekonomiska orsaker. Att hitta ett författarnamn som passar den tänkta målgruppen kan vara ett sätt att öka försäljningen. Likaså kan ett namn som fångar läsarnas intresse eller som förmedlar vad läsaren kan förvänta sig av boken, vara ett medel för framgång.

Lucy Diamond är en pseudonym som författaren Sue Mongredien öppet använder. Mongredien är också en av författarna till böckerna i bokserien “Regnbågsön“, som använder pseudonymen Daisy Meadows.

Mest intressant, enligt Boksamlaren, var frågan om vilken betydelse vem som egentligen skrivit boken har. “Spelar det någon roll vem som skrev den om boken är bra?” var en fråga som utställningen ställde och försökte besvara. Slutsatsen blev att hur en bok presenteras också har betydelse för hur den uppfattas och tolkas. Utställningen påpekade att det blir problematiskt om författaren utger sig för att representera en viss samhällsgrupp den inte tillhör.

Att använda en pseudonym är nog en tanke som föresvävat var skribent som hyser förhoppningar om att få sina alster publicerade. För visst är det roligt att skapa fantasieggande namn, det ena mer hemlighetsfullt och äventyrligt än det andra.