Irene Kolare tar i sin debutbok Vårdnaden med läsaren till 1960-talets Sverige genom barnets upplevelser i den egna skyddade världen och av det hårda mötet med vuxenvärlden. En solig dag i maj som markerade vårens slutliga inträdde, fick Boksamlaren möjligheten att i Kungsträdgårdens färskt gröna omgivning höra om ett författarskap i vardande.
Hur började din passion för böcker och skrivande? Hur blev du medveten om din lust att skriva?
Jag är uppväxt med böcker så de har alltid varit en självklar del av vardagen. De berikar, förgyller och ramar in vardagen. Skrivandet har jag inte självklart uppfattat som en passion, men det började definitivt med brevskrivandet. Brevväxlade med min pappa och min mormor. Jag blev också galet förtjust i SMS när det kom som ett komplement till telefonerandet – att kunna lämna små meddelanden – att få små meddelande som går att suga på och svara på när tiden och lusten finns. Ersätter ett envist ringande med ett önskat samtal.
Vilken är din drivkraft för att skriva?
Jag ville i detta fallet berätta en historia. Tre läsare i ett tidigt skede fick mig att tro att det jag skrev kunde bli en bok som folk vill läsa. Jag ville att andra skulle få ta del av romanen. ”Igenkänning har varit en lisa och sammanhangsbringande för mig” (lånat formuleringen från gårdagens Marginalanteckningar).
Hur förberedde du dig inför att skriva din debutbok Vårdnaden?
Jag har kanske indirekt förberett mig i över 50 år. Jag har alltid burit med mig breven från förebilden till pappan. Maken och jag flyttade till Mörbylånga 2017 och bodde där i nästan tre år, vilket väckte många minnen. Det var lätt att utveckla dessa minnen till berättelser på plats.
Vad var svårast respektive lättast med att skriva Vårdnaden?
Svårast, det vill säga det som var en riktig utmaning, var att skriva ur barnets perspektiv. Jag fick verkligen anstränga mig. Lättast var att leta fakta, att leta sig hela vägen ned till berget efter svar.
Hur hittar du tid och energi att skriva?
Jag är morgonpigg, äger min tid själv och tycker att det är roligt och ger energi att skriva – hittills.
Var finns bästa platsen för att skriva?
Min syster har gjort ett runt kafébord. Det är det bästa stället! Där står jag och skriver.
Har du inspirerats av någon annan författare vad gäller berättarstilen?
Svetlana Aleksijevits Kriget har inget kvinnligt ansikte liksom Jörn Donners Blod är tunnare än vatten har inspirerat. Stilen växlar mellan fiktion och verklighet, de blandar verkliga personer med verkliga händelser. Jörn Donner utgår i Blod är tunnare än vatten från verkliga brev och väver sedan en berättelse kring dessa.
Vilket är nästa steg i ditt författarskap? Har du börjat skriva på någon ny historia?
Jag har börjat samla material till en bok som ska handla om hur politiker och anställda i den offentliga sektorn arbetar för sig själva. De tycks ha glömt bort att de har ett uppdrag, vilket är en beklämmande utveckling. Det har Astrid Lindgren beskrivit perfekt i Emil i Lönneberga när ”Kommandoran” förser sig själv. Jag har ambitionen att komma på något lika tankeväckande.
Vilken bok drömmer du om att skriva?
Om det var möjligt skulle jag skriva om mormors mormor. Om vad det sociala arvet innebär. Mormors mormor var från södra Tyskland, träffade en svensk, gifte sig och kom på så vis till Sverige.
Men jag känner också starkt för att skriva boken jag påbörjat [se förgående fråga] och att i den lyfta fram den offentliga förvaltningen och hur den påverkar den enskilde. Något av detta finns också i Vårdnaden.
Vilka skönlitterära böcker har påverkat dig eller stannat kvar hos dig?
Agota Kristofs trilogi Den stora skrivboken, Beviset och Lögnen.
Var läser du helst?
I sängen och på resa.
Vilka anser du vara Fantomens litterära kvaliteter?
Jag har alltid gillat Fantomen och läser serien när möjlighet ges. Den är förutsägbar, humoristisk och rapp. Inga longörer och transporterna är effektiva. Sist men inte minst är jag mycket tilltalad av att Fantomen har ett evigt liv.
Är du själv en boksamlare?
Ja! Jag är en ”mångsamlare” – samlar allt från Kulla-Gulla till vetenskapslitteratur. Axel Schulmans ”Överlevaren” är en favorit i samlingen, speciellt ett stycke i boken är värd läsning. Det är ett tips: att leta efter godbitarna i böckerna.
Vad hade du för betyg i Svenska i skolan?
Svenska språket 4 och litteraturkunskap och språklig orientering 5. (Högsta betyg i denna tidigare betygsskala var 5.)
Boken Vårdnaden hittar du hos Ekström & Garay och på Adlibris och Bokus. På @irenekolare kan du följa Irene Kolares författarskap.