Boksamlaren och Den Vandrande Vålnaden -

Boksamlarens historia som läsare började med serietidningar. Det fanns en köpa/byta/sälja-serietidningsbutik på gångavstånd från hemmet, inte mer än en halvtimma bort. Jag gick med lätta steg, det bekymrade mig inte att vägen gick längs motorleden och varvet. Butiksinnehavaren tröttnade till slut på mina ändlösa besök. Jag var nämligen inte intresserade av den ena tredjedelen i hans affärsidé, den om att kunderna skulle köpa något. Jag ville byta. Egentligen borde han varit nöjd; jag var väldigt försiktig med mina tidningar. Sertidningsbutiken hade en lockande rörig samling av Kalle Anka, Lilla Fridolf, Bamse och alla möjliga superhjältar, men i fokus för mina serietidningsaffärer var Fantomen. Så här i efterhand kan jag inte förklara varför just Fantomen blev favoriten. Var det den höga kvaliteten i teckningarna? De riktigt spännande äventyren? Kärlekshistorien med Diana? De historiska äventyren?

Allteftersom jag förkovrade mig i serietidningarnas värld och förfinade min smak, kom jag att föredra seriealbum. Serietidningsbutiken stängde en dag, så som sådanda inrättningar har för vana att göra, och jag hittade istället seriealbumen på B&W och liknande platser med oväntade litterära fynd. Ögonstenarna som sparades genom livets förändringar har varit, förutom Fantomen, Oliver och Colombinas äventyr och Yoko Tsuno. Biblioteket var som alltid en pålitlig källa, även vad gällde seriealbum. Här hittade jag främst Asterix alla album.

Serietidningar kan inta en viktig roll i uppmuntran till läsning och vara ett stöd i läsutveckligen hos den nyblivna läsaren. Använda med insikt kan serietidningar bli en startpunkt för utforskning av litteraturen och en grund för att anta utmaningar i litteraturhistorien.

Fantomen finns kvar bland Boksamlarens lektyr, men resterna av den omsorgsfullt införskaffade samlingen har spelat ut sin roll och det är dags skiljas. Det är dags att förnya förhållandet till den vandrande vålnaden.