Världspoesidagen 21 mars instiftades av Unesco för att bland annat synliggöra samtida poesi. För att bidra till detta mål och därmed högtidlighålla Världspoesidagen har Boksamlaren idag äran att i en författarintervju presentera poeten Johan Rantala Bonnier, som förra året gav ut sin debut diktsamlingen Ak(c)ne.
Hur och när började du skriva poesi?
I min sena ungdom drabbades jag hårt av akne och blev väldigt tillbakadragande socialt och höll mig mycket för mig själv. Jag började konsumera kultur efter många år som sportfåne. Det var en intellektuell frigörelse av rang. Jag började konsumera Bob Dylans musik först och främst. Jag började läsa Hjalmar Söderberg, Fjodor Dostojevskij, Charles Baudelaire, Daniil Charms. Jag fann John Coltrane och Billie Holiday. Jag tror att musiken vann mig över först. Texterna där var korta, kompakta, simpla, abstrakta, lekande och för mig krispigt perfekta. Förfinade. Jag ville inte vara sämre och ville testa att uttrycka mig i skrift. Jag ville försöka att hitta ett eget kulturellt uttryck. Resten är en lång historia av skrivande, refuseringar, skrivande tills att Ak(c)ne nu har givits ut. Det är stort för mig såklart, men detta är bara början.
Varför poesi? Boksamlaren har själv hjärtat i prosa.
Att det initialt har blivit poesi är främst att textstrukturen och formen passar mig. Det avskalade, krispiga och explosiva i korta, avhuggna textformationer kräver att ständigt leta efter det perfekta uttrycket och det är något jag verkligen har uppskattat. Jag drivs av perfektion. Estetik. Förfining. Tillspetsning. Är det något jag ogillar är det nötta poetiska uttryck. Därför drivs jag ytterligare av att kliva bortom stereotypa textformationer och redan självklara uttryck.
Varifrån får du din inspiration?
Till en början inspirerade Bob Dylan, Charles Baudelaire, Hjalmar Söderberg, Tom Waits, Billie Holiday och Fjodor Dostojevskij mig. Men även Ingmar Bergman, Alfred Hitchcock och Michael Haneke. Har haft många kulturuttryck som hjälpt mig att utvecklas till det bättre.
Idag driver musik och specifika ljudbilder mig framåt i skrivandet. Och nyckel- och värdeord. Ett intressant ord är allt som behövs för att en text ska färdigställas. Exempelvis laborerar jag just nu med ord som ”trollharar”, ”platanträd” och ”styltkroppar”. Bara dessa ord får mig att hamna i ett slutet rum av tusentals ord som bara väntar på att sammanföras med varandra.
Din diktsamling Ak(c)ne innehåller 68 dikter – hur många fick inte vara med?
Jag tror att jag halverade manuset ärligt talat. Ak(c)ne är en mycket abstrakt och kompakt kollektion av texter och för många sidor med denna typ av textarrangemang skulle få vem som helst att ge upp om den. De texter som fick stryka med var ett långdraget politiskt brandtal (som kanske får se dagens ljus en annan dag i ett annat sammanhang).
Berätta om de frånvarande skiljetecknen.
Med skiljetecken bryts strömningen av ordflödet. Eftersom jag betraktar texterna i Ak(c)ne som musikaliska texter skulle skiljetecken förstöra det rytmiska och fria utrymmet och det fria upptagandet av orden och andemeningen.
Texterna saknar också titlar. Detta eftersom jag inte vill styra läsaren att läsa in en viss betydelse i texterna. Jag vill ha läsarens tankeverksamhet obunden och fri när de läser Ak(c)ne.
Vilka bilder har du haft när du diktat?
När jag skrev Ak(c)ne var det uteslutande mina erfarenheter av akne och relationer till andra samt ljudbilder i största allmänhet. Utan musik kan jag inte skriva. De ljudbilder som uppkommer medan jag lyssnar på den musik som burit mig genom livet och som jag även hittar till på måfå driver mig långt fram i det kreativa.
Läsaren kanske inte alltid kommer att kunna vara ett med vissa av texterna i Ak(c)ne, men det är inte alltid syftet. De behöver inte alltid förstå vad de läser. Att bara vara passiv betraktare och utanför vissa texter måste få vara acceptabelt ibland. Ak(c)ne är en surrealistisk diktsamling där ögonblicksbilder dansar som virvelvindar framför ögonen. Då kan det ibland vara svårt att hänga med.
Diktsamlingen Ak(c)ne är din debut som poet, har du skrivit något annat tidigare om än outgivet?
Ak(c)ne är en ganska gammal text, i alla fall några år gammal, och jag hann skriva andra saker innan Ak(c)ne gavs ut. Ännu tidigare i min ungdom skrev jag en roman, som vid genomläsning inte höll. Jag skämdes faktiskt!
Var finns den bästa platsen för att dikta?
Eftersom jag skriver på olika sätt i olika faser är platsen i mångt och mycket irrelevant för mig. Eftersom de texter jag skriver alltid påbörjas med ett så kallat nyckel- och värdeord (även nyckel- och värdemeningar), kan jag vara var som helst när de antecknas ner. När jag sedan för över allt till textdokumentet på min arbetsdator sitter jag uteslutande i mitt arbetsrum hemma. Det känns tryggt att kunna arbeta på ett sådant mobilt sätt eftersom jag inte är tvungen att bara vara placerad i mitt arbetsrum.
Vilket är nästa steg i ditt författarskap?
Jag har flera färdiga och ofärdiga manus. Diktsamlingen Jag, du, vi kommer att bli utgiven till denna sommar. Ett tredje manus skrevs under jul och nyår och har därefter lämnat mig för bokförlag att ta del av. Annars sitter jag med två ytterligare manus, en novellettsamling om socialfobi och en diktsamling om musikaliska upplevelser som just nu har arbetstiteln Trapetskonstnären.
Alla texter i det fjärde manuset, det om socialfobi, är och kommer att vara novelletter. Det betyder att jag närmar mig prosa. Jag gillar att se på mitt författarskap som ebb och flod. Att växla mellan textstrukturer och genrer. Om jag förra året skrev poesi på ett specifikt sätt betyder det inte att jag nästa år är kvar på samma litterära plats.
Hur lever du upp till den gängse bilden av en svårmodig, intellektuell poet?
I min sena ungdom och tidiga vuxenålder tog jag till med attribut som gubbkeps, pipa och valde att framhäva någon form av sårbarhet och ett lidande. Jag pratade mig varm om nätter och regn. Sedan växte jag upp och insåg att den bilden egentligen bara är en fabrikation och förställning. Sårbarheten finns kvar, men har olyckligtvis förvandlats till psykisk ohälsa som jag försöker hantera och bearbeta på olika sätt. Den självförhärligande och romantiska bubblan om ”konstnärssjälen” är död och begravd sedan många år eftersom jag upplever den som en meningslös och schablonartad fabrikation.
Däremot har jag läst oavbrutet i två decennier och definierar mig som något beläst med ett ständigt växande kunskapsintag, men om det är synonymt med att vara intellektuell och poet låter jag vara osagt. Men det jag kan säga är att jag uppskattar all form av kultur och är väldigt kräsen med mitt kulturintag. Men i slutändan spelar det egentligen ingen roll om jag själv eller någon annan definierar mig som intellektuell. Det är irrelevant. Jag vet vad jag uppskattar i livet och vad jag mår bra av och jag lever och är bara för mig själv och för min kära familj.
Finns det poeter du särskilt tycker om och helst läser?
Charles Baudelaire återkommer jag alltid till. Och även Sylvia Plath. Den första på grund av de groteska som ofta lyfts fram ur smutsen och den andra på grund av den enorma sårbarhet och nakenhet hon uppvisade.
Vilken diktare har betytt mest för dig och påverkat dig?
De som påverkat mig mest är Charles Baudelaire (frankofil som jag är), Sylvia Plath och Arthur Rimbaud. Sen anser jag att vissa musiker/artister bör definieras som poeter och då måste jag nämna Bob Dylan och Scott Hutchison (från Frightened Rabbit)
Har någon enskild dikt eller sång haft en speciell betydelse?
Nej, jag är konceptuellt lagd och tycker inte om att bryta ut citat eller separata dikter ur samlingar och texter. Jag ser en text, en samling som ett flöde. Samma gäller musiken, jag plockar inte ut en enskild sång utan lyssnar i den specifika följd artisten valt.
Jag har på senare år valt att inte konsumera alltför mycket samtida skönlitteratur och poesi, eftersom jag inte vill bli påverkad i mitt eget författarskap. Jag vill kunna känna mig fri från andras litterära uttryck. När jag sedan är klar med ett manus kan jag lätta på denna attityd något eftersom jag samtidigt inte vill missa det som årligen ges ut på svenska bokförlag
Vilka anser du vara Fantomens litterära kvaliteter?
Om du menar serietidningen Fantomen har jag ingen erfarenhet av den. I mitt liv, även i vuxen ålder, har jag främst tagit mig an Kalle och Hobbe av Bill Watterson och Snobben av Charles M Schulz. Jag och superhjältar är ingen bra kombination tyvärr.
Vilken bok på prosa har stannat kvar hos dig?
Bergtagen av Thomas Mann, Förvillelser av Hjalmar Söderberg, Fattigadel av Agnes von Krusenstjerna, Den onämnbare av Samuel Beckett samt Idioten av Fjodor Dostojevskij.
Vad hos de här böckerna fick dig att fastna för dem ?
Jag läste dem vid ganska ung ålder under en koncentrerad period. Förvillelser är den första boken jag egentligen läste, jag läste inte mycket alls innan. Idioten är det första jag läste av Dostojevskij. I Bergtagen fastnade jag för de filosofiska dialogerna.
Är du själv en boksamlare?
Givetvis är jag en boksamlare! Men även en musiksamlare. När det kommer till böcker köper jag främst skönlitteratur (klassiker främst fram till 1970-talet) och inspirationsböcker (kompilationsböcker om konst, arkitektur och historiska böcker från bland annat Taschen) samt mycket litteratur om Paris och Bob Dylan. Mitt mål med böcker, förutom att läsa så många som möjligt, är att ha mitt hus fyllt av dem. Jag uppskattar att ha möjligheten att kunna läsa en intressant bok när jag vill utan att behöva anstränga mig att införskaffa den. Och för att förgylla mitt liv ytterligare har jag arrangerat matsalen så att matbordet omges av bokhyllor och böcker. Vad kan vara bättre än att dinera i ett bokrum?
Inget.
Länkar:
Johan Rantala Bonniers Instagram-konto
Information om boken hos bokförlaget Ekström & Garay
Information om Johan Rantala Bonnier hos bokförlaget Ekström & Garay
Boken kan du köpa genom Adlibris och Bokus, men den finns även på många andra försäljningsställen.