Livet som boksamlare, del 4

Anna Hall, en boksamlare

Med filosofiska betraktelser om boksamlandets och läsandets konst tar Anna oss ännu ett steg in i boksamlandets värld, en värld som är oemotståndlig med henne som följeslagare.

När började du samla böcker? Minns du de första böcker du började samla?
Jag minns inte riktigt hur jag började samla men jag har alltid samlat på alla möjliga ting; knappar, kastanjer och kölappar t.ex. När jag gick på mellanstadiet började jag få böcker som Maria Gripes Agnes Cecilia – en sällsam historia och liknande, men också sånt som min pappa hade i bokhyllan: Jag valde friheten (om en rysk dissident). Sen blev det väl så att jag aldrig gjorde mig av med dem, och så blev de fler…

Hur började ditt intresse för böcker och litteratur?
Mina föräldrar läste mycket för mig och min pappa brukade hitta på egna godnattsagor som var väldigt bra. Ibland blev det långa följetonger som kunde vara riktigt otäcka! Biblioteket var en viktig plats och ett nav för kulturlivet i Tomelilla. Den hängde ihop med konsthallen och där hände det alltid något spännande. Där trivdes jag och där tillbringade jag mycket tid. Jag minns att jag gav mig på det mesta: barnböcker, konstböcker, fotoböcker, Hjalmar Söderberg… allt som verkade spännande och som gav en inblick i någonting större bortom vårt lilla stationssamhälle.  Jag hade nog helt enkelt en längtan efter att få ta del av litteraturen och den värld av mystik och bildning som jag tyckte fanns omkring den.

Vilka genrer är du mest intresserad av?
Det varierar men mest fiktion, även en del autobiografier och moderna serier som Persepolis, en självbiografisk serieroman om att växa upp i Iran på 80-talet. Jag gillar också Åsa Grennwall och Klara Wiksten mycket. 

Vad samlar du helst?
Mest romaner eftersom det är det jag läser mest, men då tänker jag inte på det som samlande. Det händer att jag köper fotoböcker och då känner jag mig väldigt lyxig och ”samlig”. Min dyrgrip är Vännerna från Place Blanche (Christer Strömholm). När jag var yngre gillade jag Nan Goldin och Larry Clark mycket. Men jag har bara några få fotoböcker.

Vilken bok i samlingen är din favorit?
Henrik Cavlings Paris från år 1900. När jag var liten tittade vi ofta i den tillsammans med pappa och då särskilt på fångarna, d v s uppslaget som hette ”Förbrytareansikten från fängelserna i Paris”. Bland alla mördare, bedragare och falskspelare fanns ”mogen” som var den otäckaste av dem alla. Under hans porträtt stod det rätt och slätt ” mogen för galererna”. Då är man inte att leka med. I vuxen ålder fick jag ett eget exemplar i julklapp.

Var finns din boksamling?
I bokhyllan i vardagsrummet. Där trängs böckerna med allsköns skröfs: legofigurer, fotografier, ljusstakar… Helst hade jag velat ha ett eget litet bibliotek med knarriga skinnmöbler och dunkelt sken från såna där gröna lampor… eller bara fler böcker och fler bokhyllor och en mjukare fåtölj. 

Hur organiserar du din samling?
Inte alls. Jag och mitt ex hade vårt första gräl när vi precis flyttat ihop och var i full färd att plocka upp våra böcker. Jag gick ut en sväng och när jag kom tillbaka upptäckte jag att han ”snyggat till” i min bokhylla! Jag blev så arg! De ska ligga lite huller om buller, stående och staplat. Det tycker jag är trevligt!

Var hittar du nya böcker till samlingen?
Jag läser recensioner, hittar böcker i tvättstugans byteshylla (där upptäckte jag Knausgård), får böcker av vänner och tar över från min mamma som är bra på att tipsa och dela med sig. 

Sorterar du ut böcker ibland? Vilka får stanna?
Jag tycker inte om att rensa ut böcker, men har ändå gjort det flera gånger. På något vis ser jag väl en bokhylla som ett stort öppet fotoalbum där böckerna berättar om olika delar av ens liv och det känns lite jobbigt rensa då.  Men det har varit bra att rensa ut också. När biblioteket på en tidigare arbetsplats skulle gallras kunde jag inte hålla mig utan fraktade hem säckar med böcker. En del var riktiga kap som Jane Jacobs, Karl Krauss och Walter Benjamin, men jag fick också med mig en hel del bottennapp som en bok om marknadsföring från 80-talet… Men det tog ändå många år innan jag tog steget att göra mig av med dem. Böcker med affektionsvärde eller som är vackra får stanna. Och riktigt bra böcker, och vissa böcker som jag inte läst än. 
De böcker som inte får stanna kvar hamnar i tvättstugans byteshylla och då tar man gärna en bok när man ändå är där. Eller så skänker jag dem till Myrornas eller till kompisar. Jag slänger aldrig böcker.

Beskriv ditt boksamlande med tre ord.
Mitt samlande är impulsivt, omedvetet och känslostyrt.

Hur ser en perfekt lässtund ut?
En perfekt lässtund inträffar på kvällen när barnen somnat och det är lugnt och tyst. Den tar plats i soffan med många kuddar under huvudet. Det är också väldigt trevligt att läsa på tåg, för på tåg är det inte meningen att man ska göra någonting nyttigt, man ska bara färdas. 

Vilket bokminne tänker du helst tillbaka på? 
När jag var liten och bodde i Tomelilla fanns det inte så mycket flärd i min omgivning. Dock fanns biblioteket. Någon gång under min skoltid upptäckte jag Kikis Paris på hyllorna där. En fantastisk bok (!) om modellen Kiki (född Alice Prin) och hennes liv bland konstnärerna (Man Ray, Fuijita, Alexander Calder m fl)  i förra sekelskiftets Paris och några decennier framåt.  Jag ägnade timmar varje dag åt att sitta på biblioteket och läsa den, jag läste fotnoterna, jag formligen dammsög den på information. Tyvärr trycktes den inte längre och jag lyckades inte få tag på ett eget exemplar.
Några år senare flyttade jag till Ystad där jag gick i gymnasiet. Plötsligt en dag så låg den i skyltfönstret hos antikvariatet som jag passerade till och från skolan varje dag. Den var stämplad med ”Tillhör Österportskolan”, tjuvgods med andra ord! Jag skyndade mig hem, berättade om detta oerhörda för mina föräldrar. Bad om att få låna pengar för de visste väl hur mycket boken betydde för mig? Fick inget tydligt besked och eftersom jag bara var hemma över lunchen så var jag tvungen att hasta tillbaka till skolan igen. Några timmar senare passerade jag skyltfönstret igen, och den var borta! Upprörd pressade jag antikvarien på vad han visste om köparen: tydligen en Stockholmare som visst inte verkade känna till boken eller Kiki så värst väl…Så fräckt! Att det var just en stockholmare stack i mina skånska landsortsögon (även om jag vet bättre idag). Jag stormade hem och öste ut allt detta och all min ilska över min stackars pappa, som efter ett tag milt men ovanligt envist försökte få mig att gå in på mitt rum. Och där på min säng låg den! Kikis Paris. Äntligen min!!

Har du en favoritförfattare och i sådant fall vem?
Nej, men jag tycker mycket om Joyce Carol Oates och Hans Fallada – och många fler. Linda Boström Knausgård, Hjalmar Söderberg, Doris Lessing…

Ditt bästa boktips?
Jag tipsar gärna om romanen Ensam i Berlin av Hans Fallada (egentligen Rudolf Ditzen). Boken utspelar sig i 40-talets Berlin och handlar om ett helt vanligt tyskt par som, efter att deras son stupat i kriget, bestämmer sig för att göra motstånd mot naziregimen på ett mycket diskret men, ska det visa sig, likväl livsfarligt vis. Hack i häl har de en nitisk kommissarie som satt en ära i att få fast dem. Allt eftersom dras snaran åt… Boken är ett intressant tidsdokument om det motstånd som faktiskt fanns bland vanligt folk (skriven direkt efter kriget 1946), men är också riktigt spännande!  Berättelsen har tempo och bärs fram av ett rättframt språk och trovärdiga personbeskrivningar där berättaren är i ögonhöjd med läsaren. Man kliver rakt in. 
Rubrikerna är underbara ”Vad Baldur Persicke hade att säga”, ”En snygg liten utpressning”, ”Den ödesdigra måndagen” till exempel. ”

Sedan kanske ett bra tips är att leta på bibliotekens undanskymda hyllor?

Några av Annas tips och favoritförfattare: