Kvinnan på övervåningen

Beskrivning

Titel: Kvinnan på övervåningen
Författare: Claire Messud
ISBN: 9789127135437
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2014
Bandtyp: Inbunden med skyddsomslag.
Skick: Mycket gott skick – övre ryggände något veckad. Signerad av författarinnan på försättsbladet. Skyddsomslag i mycket gott skick –

Hur förbannad är jag?
Det vill du inte veta.
Det vill ingen veta något om.

Nora Eldridge är fyrtiotvå år och lågstadielärare i Cambridge, Massachusetts. Hon lever ensam. På dagarna tröstar hon andras barn, på helgerna besöker hon sin gamle far. Nora är pålitlig och ansvarstagande, kommer alltid i tid, har alltid ett vänligt ord att säga. En gång i tiden drömde hon om ett annat slags liv, där skapande och utveckling stod i centrum. Men åren gick.

En dag kommer en ny elev, den vackre och begåvade Reza, till klassen. Pojkens pappa Skandar är professor, hans mamma Sirena är konstnär. De är intellektuella och glamorösa, allt som Nora en gång velat vara. Mötet med familjen blir omvälvande och utvecklas till en förälskelse som skakar hela hennes tillvaro i grunden. De har alla pojken, mannen, kvinnan något som hon plötsligt inte kan leva utan och genom Sirena hittar hon tillbaka till konsten och verkliga, bultande känslor. Det blir ett år i hennes liv som förändrar allt.

Och precis när hon är som mest sårbar, vidöppen för livet och redo att leva det, inträffar katastrofen.

Claire Messud har skrivit en mästerlig och fängslande roman som tar läsaren i anspråk från första meningen. Noras monolog är laddad med en explosiv kraft. Det handlar om kvinnlighet och skapande, om det pris konsten betingar och om vår längtan efter förvandling.

”I litteraturen lyfts ofta människors längtan fram som något vackert, som en livets lågmälda melankoli. Men Kvinnan på övervåningen visar längtans mörka baksida, vreden över det man aldrig fick: ”Det faller dig aldrig in medan du sorgfälligt utformar din mask att den kommer att växa fast i skinnet och slå rot”. Som en rödglödgad Alice Munro sliter Claire Messud av masken och skriver om den tysta kvinnans raseri.” Jenny Lindh, M-magasin

”Messuds roman kan bli en feministisk klassiker” Annika Koldenius, Borås Tidning

”I Sverige har vi ju till exempel Inger Edelfeldt, som ofta skildrat den här sortens kvinnor och form av liv – det där som aldrig riktigt blev precis som man tänkt. Och Claire Messud gör det med finess, borrandet och bökandet i själslivet, hon har en självklar pondus som romanförfattare. Drivet, som givet, livet, skrivet. Men till skillnad från the Emperors Children, som kan läsas både som glassig New York-skildring och avtäckande gestaltning på en gång, så finns det inget blankt över Kvinnan på övervåningen. Den är bara avtäckande och under-huden-kliande-jobbig. Just därför är den också en bra roman.” Anneli Dufva, SR Kulturnytt

”Kvinnan på övervåningen är hennes avgjort mest tillgängliga roman hittills: knappt ett år efter det engelska släppet är den redan en klassiker i sin genre, en bok som kan läsas som lika delar skräckspegel och tröst … Messuds särklass ligger snarare i själva hantverket, i det kristallklara språket och bilderna. Som litterär gestaltare påminner hon ofta om Richard Ford: båda är begåvade med den sortens skrivhandlag som får berättandet att se mycket lättare ut än det är … För Kvinnan på övervåningen må ha en braskande upplösning, men den verkliga thrillern är det som försiggår i Noras inre: hennes på samma gång krasst illusionslösa och ömsinta blick på det liv som bara blev ett liv hon delar med alla de andra tysta och desillusionerade, de som sköter sig och går till jobbet och betalar sina räkningar och ringer sina gamla släktingar, som håller käften, som biter ihop och som gömmer besvikelsens tårar i huvudkudden. Det är, kort sagt, en fantastisk berättelse om ett ganska vanligt vuxenliv, långt från samtidens självförverkligande superlativ. Man måste inte läsa, men man är ganska dum om man låter bli. Anna Hellsten, Sydsvenska Dagbladet

”Claire Messud har skrivit ett underbart, psykologiskt skarpt och oändligt sorgset porträtt av en alldeles vanlig människa, som precis som alla sådana visar sig vara ytterst unik. Det är mycket vackert.” Rikard Flyckt, Jönköpings-Posten

”Klaustrofobiskt om försvunna drömmar” Ann Lingebrandt, Norrköpings Tidningar

”Messud är en driven stilist, och hon följer inga givna spår. Hon sveper romanen i Noras vrede, en hejdlös ilska som ramar in den lite blåögda hängivenhet som präglar större delen av berättelsen. Samtidigt skriver Messud snyggt, och initierat, om konsten och dess stora krafter, och om hur de båda kvinnornas konstnärliga skapande korresponderar med deras liv, kanske mer än de anar. Läsare och kritiker har irriterat sig på Nora Eldridge, finner hennes oförrättade vrede osympatisk. Men jag tänker att de då måste vara människor som aldrig har trånat förtvivlat efter något onämnbart, aldrig känt svartsjuka riva i bröstet, aldrig skådat ett ljus i tunneln, bara för att därefter snava över sina egna fötter. Det är kanske inte vackert, men det är mänskligt, och med Nora Eldridges klumpiga, nattsvarta längtan känner jag den djupaste sympati.” Johanna Gredfors Ottesen, Helsingborgs Dagblad

”Messud vecklar ut sin historia i makligt tempo men med suggestiv kraft. Språket är rakt och enkelt, nästan som talspråk. Men också infallsrikt och inordnat i långa meningar, med inskjutna satser, som om Noras momentana och närmat maniskt babblande tankar om sitt liv omedelbart och ofiltrerat dröst ned över boksidorna. Författarens osvikliga känsla för olika miljöer och detaljerade skildringar av dess sociala och kulturella särarter är av yppersta klass, helt i paritet med kollegor och landsmän som Richard Ford och Jonathan Franzen. En olycksbådande bladvändare om en av världens många självförintande kvinnor som fått nog – från första meningen till den sista. … raskt och tonsäkert översatt av Eva Johansson … ” Martin Lagerholm, Kristianstadsbladet

”… nyanserat och psykologiskt precist i en nästan thrillerartad stil.” Nina Lekander, Expressen

”Fascinerande [Messud] är intresserad av de identiteter som kvinnor skapar åt sig själv och den vansinnesframkallande avgrund som ofta skiljer den intensitet med vilken vi strävar från den realitet i vilken vi verkar .” The New Yorker

”Det här är inte bara en roman som bjuder på verklig psykologisk insikt. Det är också en exceptionellt välskriven bladvändare med ett sensationellt och chockerande slut.” The Boston Globe