När Neletta sent i livet åter väntade barn följde hon med sin man på en konsert. Och medan orkestern byggde upp alla fortissimon i Brucknersymfonin kände hon att barnet sparkade så häftigt att hon knappt kunde sitta stilla. Därför blev hon mycket förvånad att barnet inte skrek när det föddes överraskande lätt på försommaren – det var dött. Men efter en plötslig och explosionsartad värk syntes ännu ett litet huvud. Fem minuter senare höll hon en högljutt skrikande, vilt sprattlande pojke i famnen, det döda barnets avbild, och hon tänkte: ”Han sparkade ihjäl sin bror, då under Brucknersymfonin.”
På så vis kom Jacob och Neletta Minderhouts son till världen år 1914 inte alls planerad och inte alls önskad, ”åtminstone inte av modern, men älskad i alla fall, särskilt av fadern.
Roemer Simon skulle få ett långt liv. Han fick möjlighet att studera och blev apotekare. Han klarade sig igenom andra världskriget, gjorde någon enstaka insats men gick aldrig med i motståndsrörelsen. Han gifte sig och skilde sig, fick inga barn. På gamla dar när han lever ensam i sin pensionärslägenhet råkar han ut för en ryktesspridning som tvingar honom att se tillbaka. Med trådar till sin förra bok Om så hela världen rasar, skildrar Maarten t Hart en mans liv, ett samhälle och en tidsepok.
