Ett allmänt bibliotek är i själva verket en gemensam, kollektiv boksamling. Kanske den finaste formen av kollektiv resurs bland tvättstugor, kollektivtrafik och simhallar, i varje fall i en boksamlarens tycke. Att befinna sig i ett hus ämnat enkom åt böcker och läsande är en njutningsfull upplevelse för den genomsnittlige boksamlaren. Det vilar ett lugn i att leta sig fram mellan hyllorna för att hitta boken, sedan få ta med sig boken hem eller, om det är en speciell utgåva, välja en studieplats för att fördjupa sig i dess innehåll. För somliga kan bibliotek dock ge upphov till oro; boksamlingen är inte din egen och även om merparten av böckerna får lånas hem, måste de återlämnas – du måste ge ifrån dig dem.
Vissa bibliotek har fastnat i minnet: Stockholms stadsbibliotek, Kungliga biblioteket, Vitterhetsakademiens bibliotek, Drottningholmsslotts bibliotek, Stockholms universitetsbibliotek men även några oansenliga stadsdelsbibliotek och skolbibliotek. Skolbiblioteket i låg- och mellanstadiet är platsen för Boksamlarens första biblioteksminne. Särskilt stunden när det, efter bibliotekariens presentation, gick upp för den blivande boksamlaren att böckerna fick lånas hem; “får man ta med sig hur många man vill hem??”. Den blivande boksamlaren prövade följande skolår olika taktiker för att få ut så mycket som möjligt av den otroliga möjlighet som skolbiblioteket öppnade. Ibland kunde en hel kasse böcker få följa med hem, under andra perioder betades hyllrad efter hyllrad systematiskt av, en bok i taget.
Besök på Stockholms stadsbibliotek ingår alltjämt i Boksamlarens invanda mönster. Här råder en stämning som omger besökaren så snart första steget tagits in genom dörrarna och blicken leds genom portalen och uppför den avsmalnande trappan. Arkitekturen med dess storslagenhet, de genomtänkta detaljerna och ljuset är en värdig inramning för den omfattande boksamlingen byggnaden härbärgerar.
