Madeleine Strandberg utkom med sin debutbok “Förmögenheten – Ensamhet i sällskap” för bara några veckor sedan, vilket innebär att Boksamlaren för första gången intervjuar en pinfärsk författare.
Hur började din passion för böcker och skrivande?
Jag är säker på att min passion för böcker och framförallt att läsa grundar sig i att böcker alltid varit en naturlig del av min vardag. Min mamma tycker mycket om att läsa och böcker har alltid funnits i vårt hem. Att jag och mamma går runt på Bokmässan har varit tradition sedan många år tillbaka. Att skriva däremot är ingenting som jag tidigare gjort på min fritid utan bara i skolan, med de uppgifter som givits där. I lågstadiet minns jag uppgifter i dagboksform där jag skulle beskriva resor jag gjort och händelser jag varit med om. Det var först under min föräldraledighet för drygt ett år sedan som jag började skriva på fritiden. Jag upptäckte en annan värld och när jag väl satt igång var det svårt att sluta och jag ägnade stor del av tiden då dottern sov middag till att skriva på berättelsen som sedan mynnade ut i manuset till Förmögenheten – Ensamhet i sällskap. Det kom att bli en viktig del av min föräldraledighet, och en viktig del i att hantera den stora sömnbristen som jag upplevde. Att låta händerna flyga över tangenterna och skapa berättelsen blev som en slags återhämtning och en stunds verklighetsflykt.
Vilken är din drivkraft för att skriva?
I mångt och mycket är det ett sätt för mig att vara kreativ, att låta fantasin få sväva relativt fritt och försöka skapa någonting. Om jag med det jag skrivit, lyckas belysa problem som jag uppfattar finns, exempelvis ofrivillig ensamhet, och kan hjälpa någon person att må lite bättre så har jag lyckats. Om det jag producerar bidrar till läsning, känsla av glädje, att någon skrattar eller kanske fäller någon tår och därtill börjar reflektera över det lästa så är det en enorm vinst.
Hur förberedde du dig inför att skriva din bok?
Inte på något speciellt vis faktiskt, men jag tror att mitt intresse för att läsa har gett mig någon form av grund att stå på. Berättelsen formades i mitt huvud under vakna nätter och fick liv på pränt under dagarna. Det var först när jag satte punkt som jag tänkte att jag kanske kunde göra någonting med den, och tog mod till mig och skickade till en mängd olika förlag.
Hur valde du genre?
Jag tror att jag tänkte att jag ville försöka skriva någonting som berör, bidrar till glädje, skratt och tårar, samtidigt som allvar kan finnas med. Det var viktigt att känslan som lämnade läsaren efter sista sidan skulle vara god, att innehållet ska ha uppfattats som gott. Att jag under det senaste året läst mycket i feelgood-genren tror jag bidrog en hel del.
Hur hittar du tid och energi att skriva?
Under föräldraledigheten fann jag naturlig tid att skriva då dottern sov middag och det rådde lugn och ro runt omkring. Nu när den tiden är över och jag återgått till arbete är det svårare att hitta tid till skrivandet. Jag försöker skriva när tid ges, vilket blir på kvällar efter att barnen lagt sig för natten. Att finna energi för det är än så länge inget bekymmer utifrån att det blivit som återhämtning och ger mig energi istället för att vara en energitjuv.
Var skriver du helst?
Manuset som blev boken skrevs på en hård pinnstol sittandes med datorn på bänken i köket. Därifrån hade jag bra utsikt över dottern när hon låg och sov. Nuvarande projekt skrivs helst i soffan, lätt tillbakalutad med en mysig filt över benen, alternativt sittandes vid köksbordet.
Ser du dig i första hand som författare eller socionom?
Socionom eftersom det är mitt heltidsyrke. Författare är fortfarande så pass nytt att jag får nypa mig i armen, och en otroligt rolig hobby. En dröm vore att få möjlighet att skriva mer och bli utgiven på nytt.
Är du road av matlagning, på samma sätt som huvudpersonerna i din bok?
Jag älskar att äta mat, att testa nya rätter och att läsa kokböcker. Till det så tycker jag att det är mysigt att laga mat, även om det ibland kan kännas som ett nödvändigt ont när inte tiden riktigt räcker till.
Har du skrivit något annat tidigare?
Jag har skrivit några noveller, men ingenting som tidigare blivit publicerat.
Vilket är nästa steg i ditt författarskap? Har du börjat skriva på någon ny historia?
Jag har upptäckt en otrolig glädje och återhämtning i att skriva, vilket gör att jag också försöker få in det i mitt liv. Jag har kommit på en idé till ett manus och har skrivit drygt halva berättelsen. Sedan återstår det att se vad den historien kan tänkas få för liv när den är färdig.
Vilken skönlitterär bok (/-böcker) har påverkat dig eller stannat kvar hos dig?
De böcker som jag minns från barndomen är böckerna om Kitty. Jag slukade allihop och har de flesta kvar. Fredrik Backmans bok om Ove har stannat kvar i mitt hjärta, kanske för att den hade många element som berörde mig.
Var läser du helst?
En fysisk bok läser jag helst i sängen, på kvällen innan jag ska sova. Under min föräldraledighet upptäckte jag ljudböcker, vilket gör att jag lyssnar en del också. Jag bilpendlar till jobbet och då passar det perfekt med en ljudbok istället för någonting annat att lyssna på. Att förlora sig själv in i en historia är en häftig känsla.
Vilken bok har du läst flest gånger?
Det är få böcker jag gått tillbaka till och läst fler gånger än en, en orsak tror jag är att jag är rädd att förstöra charmen med de böcker jag tyckt om. Jag tror att jag är lite rädd att jag ska upptäcka nya saker i dem som påverkar min uppfattning om dem negativt. Precis som att man kan få minnesupplevelser när man hör viss musik, får jag minnesupplevelser när jag tänker på vissa böcker som gjort avtryck i mitt liv. Kitty är en sådan figur, hon fanns med under många år av mitt liv och jag är rädd att om jag skulle läsa om dem idag så skulle jag inte tycka lika bra om dem som jag gjorde då, för ungefär femton-tjugo år sedan. Men jag har heller aldrig prövat, jag kanske tycker de är alldeles fantastiska fortfarande!
Vilka anser du vara Fantomens litterära kvaliteter?
Jag ska villigt erkänna att jag faktiskt aldrig har läst Fantomen. Fantomen för mig är dock en figur som alltid funnits och som bidragit till en hel del fantastiska ordspråk, så som exempelvis ”då Fantomen rör sig slår blixten stilla” och ”Fantomen är hård mot de hårda”.
Är du själv en boksamlare?
Min stora dröm är att ha ett litet eget bibliotek hemma, i varje fall en stor bokhylla med en mysig läsfåtölj. Just nu får det dock inte plats, men vem vet, kanske i framtiden? De böcker jag valt att spara, exempelvis ett femtiotal Kitty-böcker ligger nedpackade i lådor på vinden. De böcker jag har på min att-läsa-lista ligger i travar lite här och var i hemmet, till familjens stora förtret. Barnen har en stor bokhylla i deras rum som är sprängfylld av barnböcker. En stor del av böckerna är sådana jag själv läste när jag var liten vilket jag tycker är lite extra roligt. Jag vill att böcker ska vara en naturlig del av deras liv, precis som det varit för mig, så därför är tradition att vi läser minst två godnattsagor varje kväll.
Har du några tips till andra som drömmer om att skriva?
Att skriva ned minnesanteckningar lite här och var kan vara en bra start men sedan gäller det att börja skriva, att faktiskt få ner berättelsen, på papper eller i dator. För min del behöver jag fokusera på en berättelse i taget, vilket innebär att de övriga idéer som dyker upp i huvudet får skrivas ned snabbt i farten som minnesanteckningar. Om jag skulle fokusera på flera skrivprojekt samtidigt tror jag att jag skulle blanda ihop karaktärerna och få svårt att avsluta någon av de påbörjade.
Vad hade du för betyg i svenska i skolan?
Jag hade MVG, som det hette då, i svenska.
Klicka här för att hitta till Madeleine Strandberg hos Ebes förlag.